Passen med guldkant

Alla pass har inte guldkant på sig.. En del måste dock göras ändå. Ibland är målet viktigare än just passet så att säga.. Gårdagens pass där 11 grader och spöregn gjorde sällskap är kanske inte sånt mans skriver hem om, men såna pass är ju viktiga också.. efteråt..Man pressar pannbenet lite och visar lite offervilja.

Ensamheten

Gegga

Rundan var ny för dagen och gick via Sturefors ut i ingentinget mot stenkrossen som ligger en bit ut..såg att det fanns en väg ifrån den på kartan. I alla fall hade jag ingen aning om var vägen var eller tog vägen när jag gav mig ut..men väl vid stenkrossen så hittade jag den och fortsatte på den. Bara jag, en massa sniglar och spöregnet. När vägen tog slut så kom jag fram till ett vägkors där jag sprungit fel tidigare. Hurra, jag visste var jag var.

Hem via spåret den sista biten och missade tyvärr ett av målen med passet vilket var 20 km, men lyckades skrapa ihop 15 i alla fall..och får vara nöjd med det då de sista dagarna bjudit på bra fysiska utmaningar.

Återhållsam glädje eller skitnödig? 

Hursom..bra för ben, pannben och kalender.. 

/Marcus