Kolmården Vertical - en blivande tradition

Jag åkte under tidig kväll till Yxbacken i Åby utanför Norrköping, där Salomon Trail Tour anordnade en vertikal-tävling. Vertikaler är riktigt stora tävlingar nere på kontinenten där höjdskillnaden normalt är 1000 meter fördelade på maximalt 4 km löpsträcka. Brant så man baxnar! Kolmårdsvarianten bjöd inte på samma respektingivande siffror men en utmaning ändå. Eftersom det är första gången tävlingen går av stapeln är det extra roligt att delta eftersom möjligheten till att ha gjort "alla" loppen uppenbarar sig. En slags trofé. Vad det nu ska vara bra för...
Regn regn och regn. Ock kallt. Perfekt väder för skitjobbig utomhusaktivitet således. Vi var väl knappa 100-talet löpare som samlats inför starten. Vid foten av Yxbacken var ett väldigt provisoriskt startområde organiserat. Arrangören ville stämma av om intresse fanns, vilket vi gav besked på och hela organisationen kring tävlingen kommer troligen se väldigt annorlunda ut kommande år. Men det är lite skönt med småtävlingar utan startskott, stora flaggor och massiv inramning av reklam.
När startskottet gick (som nu inte var något skott utan någon ropade bara att vi skulle dra iväg) sprang jag ett par meter och började därefter att gå. Hmm ovanligt. Verkligen. Men taktiken var att verkligen hushålla med krafterna och inte dra på mig syra tidigt. Gick riktigt bra, en bit innan toppen var det möjligt att trycka på och vid toppen var jag topp 10-15 nånstans. Strålande! Banan snirklar sig fram och jag kan fortsätta att trycka på och kommer om ett par löpare som flåsar mer än jag. Underbart, bästa kvittot! Efter en km har jag kommit ifatt några rivaler och vi öser på. Lite för ouppmärksamt visar det sig. Vi missar snitslingen och drar en extrarunda på upp mot 2 km med tillbakaturen. Satans irriterande och bra placering är ju helt uteslutet. Efter att ha kommit in på rätt stig står det ju helt klart att där vi tre fyra stycken sprang var ju alltför lätt. Här var det rakt upp, klättra, hoppa mellan klippblock, gå i branter osv. Mjuka klibbiga dubbar eller stål under sulorna är optimalt. Svårt att avancera i fältet även om jag försökte tappert. Sista backen upp till målet var en seg och brant rackare, kanske 700 m. Fick dimsyn och blodsmak och till sist gick jag som de andra. Väl i mål möttes man av applåder, tack, och banan och vatten. Gott. Tror jag kom 7 från slutet men är på något vis väldigt glad ändå. Utomordentligt bra backpass, kvitto på att vaden funkar (nåja, lite öm är den nu efteråt...) och möjlighet till en schyst framtida svit. Tänk 20 Kolmården Vertical i rad. Det ni! Jag rekommenderar alla nyfikna löpare att testa liknande lopp - annorlunda på ett riktigt bra sätt!

300 höjdmeter senare - jätteglad

Som Björn säger:
Keep on running!

//Andreas