torsdag 5 januari 2017

Nilssons återblick - första plats

Äntligen, tänker vissa. Slutade läsa för länge sedan, menar andra.

#1 - Borås triathlon på halv ironmandistans, 5:30:19, tillsammans med Fredrik

Solklar etta! Kanske inte för att det var så kul hela tiden, för det var det verkligen inte. Det var i ärlighetens namn jobbigt men på ett annat sätt än jag upplevt under långa löptävlingar. Här upplevdes en matthet i kroppen som om en dag på stranden kombinerats med dagarna efter någon enterit eller annan urlakande sjuka. Ingenting var egentligen fel men inte heller helt rätt. Vartefter halvtimmarna lades bakom mig så togs successivt udden av den där goa känslan av att man är stark hela tiden och kan fortsätta trycka på. Kroppen var svårövertalad och benen kändes inte riktigt igen. Mentalt blev det en kamp. Tankens resan var en spiral nedåt som ändå vände riktning och istället blomstrade ut i lycka och sann tacksamhet över att kunna springa med skaplig fart de sista 15 km. Märkliga erfarenheter som är svåra att sätta ord på.

Simning är ju grenen som kommer ju först i triathlon, som bekant, och där gick det helt ok. När tävlingen gick av stapeln var 2 km väldigt långt för mig att simma och även om det ju alltid är rätt långt så var jag i alla fall riktigt nervös över både ork och navigation. Lyckligtvis gick det bra och jag kom upp ur vattnet strax efter Fredrik. Snabbt byte i T1 och ut på cyklingen. Ny cykel och allt. Fort skulle det gå. Nja det kändes inte så efter ett tag. Benen svarade inte sådär som jag önskat. Men framför allt - det var jäkligt backigt! Vändbana innebär ju att uppförsbackar ut blir nedförsbackar hem men det vet i tusan! Jag kommer mest ihåg uppförsbackarna. Regnet var rätt så ok även om det bitvis hade varit skönare med någon grad varmare. Det fanns vätska och bars att fylla på med men jag nyttjade tyvärr inte dessa i någon större utsträckning. Möjligen fick jag betala för det senare då tävlingsfokus sjönk och benen segade till sig.

När de nio milen var avklarade var det skönt att få byta till löpningen. För om cykelmomentet hade varit svårt att få till så skulle väl löpningen åtminstone vara som en promenad i parken - det var ju löpning jag kunde liksom. Den fortsatta mattheten i kroppen var lite chockerande och löpsteget under de första fem km var allt annat än snyggt. Fredrik och jag hade startat löpningen ungefär samtidigt och efter ett tag slog vi följe och blåste av den interna kampen. Troligen var det den dagens mest kompetenta och vinstgivande beslut - mentalt blev det lätt eftersom vi sprang och pratade nästan oavbrutet från km fem till tjugoen. Vi formligen sveptes fram av Malin och Marcus som ständigt dök upp och hejade på oss. Deras taktik var beröm, glåpord och osanningar, men det funkade bra. Pojkarna i Salmingtältet hejade på utan förolämpningar och Colting/Lilja pushade alla vid varvningen. Stor del av löpningen var riktigt fet! Löpningen tillsammans med Fredrik var helt klart topp 3 av alla löpningar jag gjort i olika sammanhang - vi hade så jäkla roligt och kände oss så starka. Vi startade i drygt fem-tempo och öste så småningom på i strax under 4:30 per km. Det är helt ok.

Tävlingen på halv ironmandistans gjorde att Fredrik och jag anmälde oss till Kalmar IronMan. Helt klart öppnade Borås Triathlon våra ögon inför uppgiften. 5:30 på halv IM är långt ifrån snabbt och ändå kände vi oss i hygglig form men fick istället slita rejält. Nästa gång är det dubbel distans som står på menyn. Uppgiften framkallar en viss känsla av skräck och då är väl uppgiften i allra högsta grad adekvat!

HÄR anmäler du dig till Borås Triathlon, nu med en sprintklass också.


Prerace
 
 
Kul utan hjul
 
Tävlingsledningen närvarade hela tiden i mål
 

Bristfällig uppdatering av skorna - hallå Officerat och Påläggskalven!?


Bubblare till top-fem-listan kan göras lång. Under ett år hinner man med rätt så manga olika tävlingar och alla har sin glans. Björkfors sommarcup var charmig. Formen min var usel, steget slött och sinnet svagt. Lyckades ändå vinna hela serien i M40-klassen. Motståndet var väl kanske inte det bästa. Fredrik kom före mig i mål vid tre tillfällen vilket inte inträffat tidigare. Det var han definitivt väl värd! Bara det inte händer igen. En annan bra grej är att vi har vår alldeles egna Team Fillinge Ultra-flagga. Tillblivelsen har stötts och blötts ett tag men till sist anlände den så vi kan markera ut vår närvaro i olika sammanhang. Bilder kommer under 2017. Nilssons Vetenskap (HÄR) tog sina första stappliga löpsteg under senaste delen av 2016. Utveckling kommer att ske under 2017 och 2018, men grejen är att jag har samlat mina föreläsningsuppdrag inom forskning, sedering och narkos med att erbjuda individanpassade träningsprogram för löpare. Till stor del efter individens specifika önskemål. Vill man inte springa intervaller ska man ju inte göra det! Idag baserar jag kunskapen som behövs på min egen erfarenhet och på forskningsresultat. Under 2017 kommer jag kunna lägga till specifik utbildning till mitt CV. In progress så att säga. Sturefors Triathlon var också precis strax utanför topp fem och likaså Gammalkils Triathlon.


Det var mina tillbakablickar. Nu blickar vi framåt i stället!

Keep up that good 2017 spirit!

/Andreas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar