Nilssons återblick - plats två

Så till sist, den näst sista delen i Nilssons återblick.

#2 Tjurruset - terränglöpning strax utanför Stockholm, 10 km, 59:57

Denna tävling som är hat och kärlek. Som är hopp och förtvivlan. Som är löpning och lerinpackning. Som bara måste prickas av en gång per år. Flera gånger under de 10 km hinner man förbanna sin start. Blodet rusar, leran klibbar, vatten kyler och syran svider. Obönhörligen.

Tjurruset är starkt förknippad med Team Fillinge Ultra tillblivelse, en kylslagen oktoberdag för åtta år sedan. Marcus, Fredrik och jag åkte efter viss övertalning inkluderat tusen nålar upp till en grusgrop i Stockholmstrakten för att testa ett terränglopp som verkade lite kul. Märkligt nog var det en då icke-löpande Marcus som drev på (läs tvingade) och anförde att "det är kul eftersom man blir väldigt smutsig". Men någonting i den krispiga höstluften eller den lösa sanden som skulle forceras i branten upp ur gropen triggade vår lust till äventyrslöpning. Vi organiserade oss även efter den där första tävlingen. Började springa lite tillsammans då och då, tittade på fler tävlingar att göra, spånade fram gemenskapen i Team Fillinge Ultra och fortsätta att besöka Tjurruset år efter år i större skara; fruar och barn hängde på allt eftersom. Och tja, på den vägen är det, Team Fillinge Ultra bara rullar på.

I mitt tycke är ett bra Tjurrus löpbart till 90 % adderat 10 % enstaka naturliga hinder såsom träsk, sand, vatten eller liknande. Banan får gärna vara krävande och utmanande men det ska ändå handla om löpning. Är hindren för många eller så beskaffade att det bildas kö så handlar det om något annat än en löptävling - det blir istället hinderbana, Obstacle Race, Toughest eller nåt liknande. Jag avskyr sånt. Förstår inte vitsen med att blanda icke-löp-element med löpning, det blir konstruerat och abstrakt. Hitte på liksom. Enstaka år har Tjurruset snuddat vid det här konstruerade och hindren, eller egentligen flaskhalsarna, har tagit över. Köer har skapats och det har inte gått att springa även om man har haft både viljan och orken.

I höstas gick det bra. Normalt brukar min tid hamna mellan 55 och strax under 60 min. 55 minuter betyder att det har varit extra löpvänligt och närmare 60 min indikerar en tungsprungen bana med backar, sand, vatten eller något annat som suger musten ur benen. Alla utom ett år under 60 min är min svit. I år plats 22 vilket känns riktigt bra.

Hat-kärleken, tiden och placering bidrar till plats nummer två på listan. Allra tyngst väger ändå att vi var där alla tillsammans och att det var fint väder. Gemenskapen, några Snickers, äggmackor och kaffe förenar som få andra ting. Det känns bra i kropp och själ. Team Fillinge Ultra.

HÄR kan ni kolla Tjurrusets hemsida.

Under solen reser sig en riktigt go backe

Stillsamt innan start



Slappar

Brådis till start

Junior och senior

Springer ju nästan enbart i Salmingskor men Tjurruset innebär Icebug.
För min del finns inget lämpligare.

Team Fillinge Ultra

Plats ett kommer snart.
/Andreas