Race-rapport, Ekängens triathlon 2017.

Igår genomfördes Ekängens Triathlon och jag var en utav 2 glada motionärerna ur Team Fillinge Ultra som deltog. Det var 2:a gången jag gav mig i kast med vårt lokala lopp. Jag har tvingats avstå en el ett par ggr pga. hälsoskäl men nu är jag på banan igen. Och att jag bor 1 km från starten sänker ju tröskeln till att anmäla sig något.
Markus "Uberschwester" som manglar sig igenom den ena tävlingen efter den andra med ett vansinnigt tempo och imponerande fokus dammade in på en 13:e plats och jag spurtade in på 14:e. Stabila insatser tycker jag.

Bansträckningen bestod av 400 m simning i en algblommande Roxen följt av 16 km cykel på landsväg och avslutningsvis 5,5 km löpning runt samhället.

Kort race-rapport:
Vi startar simningen ståendes i vattnet. Det är en behaglig temperatur men oroväckande grötigt. När startsignalen går börjar jag crawla i förhållandevis långsamt tempo men når ändå allt för snabbt maxpuls, tappar kontroll över andningen och måste gå över till bröstsim. Jag tar det med ro och hinner lägga upp en planering för strukturerad simträning till hösten i skallen. Efter ett par minuter simmar jag upp bredvid svågern Johan som kämpar liksom oss övriga med ömsom bröstsim, ömsom crawl och hälsar glatt. Han svarar med att börja veva frenetiskt för att klå kärringen i vattnet varpå jag såklart slutar fis-simma och sträcker ut mig i min fulla längd. Vi kommer till fållan för uppstigningen ur vattnet samtidigt och stapplar jämsides framåt mot växlingsområde nr 1.

Johan i svart/neongul våtdräkt, jag till höger

Och det mina vänner är det sista ungspolingen ser av mig på loppet då jag får av mig våtdräkten i rekordfart och tar mig runt på en förvånansvärt stark cykeltur och en lite skakig men helt okej löpning och klår honom med ett par minuter. Känns bra.

Direkt efter loppet fick jag för mig att jag kunde ha gett lite till men då jag läste av pulsklockan och såg att jag befunnit mig på en maxpuls om 194 slag/min genom hela simningen, haft ett genomsnitt på 174 slag/min under resten avloppet och varit i röd puls-zon under 59 minuter av min 74 minuters långa insats får jag nog inse att krutet ändå var så gott som slut. Och det är ju precis som det ska vara på tävling.

Post målgång trötta och lyckliga

Dottern Vilda, en lovande talang i Fillinge Ultra sprang ett barnlopp på 1 km med hög stegkadens och rödrosiga kinder. Stolt.

Ekängens Triathlon är en mycket trevlig tävling i proffsigt arrangemang och jag kan inte nog lovorda paret Malakows i Ekängens IF och alla funktionärer som möjliggjort att vi alla fått uppleva den fantastiska dagen som gårdagen var. Att människor går ut ur husen för att titta på och heja är ovärderligt. Exempelvis satt det en familj med tamburin då vi kommit ca 300 m på löpningen. När jag hör det glada bjällerklanget och möts av barnens utsträckta händer som ger mig en "highfive" är just det tillfället det bästa ögonblicket på hela tävlingen. Det är stunder som dessa som gör att jag orkar fortsätta springa tarots hotande uppkastning och spagettiben. Underbart minst sagt.

Önskar Er en trevlig söndag. Nu väntar vi in en racerapport från Marcus som jag vet just tagit sigi mål efter att ha simmat 14 km i öppet vatten. Helskotta vad bra han är. Hurra för dig Marcus.