"Löparglädje - från motion till ultradistans" av Rune Larsson

Det är som att kliva in i ett annat universum. In i en värld som definieras med andra termer, en värld där andra lagar styr. Så känns det att läsa Rune Larsson, Sveriges ultranestor och allra mesta löpare. Imorgon släpps hans nya bok, Löparglädje - från motion till ultradistans.

Har man läst Rune Larssons krönikor i RunnersWorld vet man i och för sig vad som väntar. Genom krönikorna har han spridit sin syn på löpningens valspråk. Eller mer korrekt, sin version av den hållbara löpningen som i sin ande är sprungen ur upplevelse och glädje. Den som enbart söker detaljerade beskrivningar av veckans löppass att i följd bocka av för att några månader senare skörda segerfruktens sötma ska inte göra sig besvär att läsa; Rune förmedlar istället en ödmjuk träningsfilosofi utan pekpinnar och måsten. Boken har ett brett anslag och vänder sig till hela dimensionen löpare mellan nybörjare och elit. Del 1 i boken handlar om att börja springa och framför allt hur man fortsätter. Svårt nog för flertalet som skulle vilja springa, för att inte tala om de som lever med vetskapen att de borde springa men som inte vill eller kan. Budskap är att på olika sätt göda löparglädjen. Att bara göra det man finner lust i och att hoppa över det som ger olust. En klassisk sammanfattning är att bara springa så kort och så långsamt att du vill och kan springa också nästkommande dag. En tripp utanför ytterdörren till brevlådan och tillbaka är också ett träningspass. Nästa gång kommer troligen brevlådan att passeras några meter. Del 2 berör ämnet tävlingslöpning och hur man ska träna för att springa fortare. En av nyckelsatserna i Runes värld är att kvalitetsträning oftast innebär distans och volym. Att kontinuitet och skadefrihet liksom definierar löputveckling. Snabba lösning kanske ger snabbare tider initialt men skador lurar också bakom husknuten om grundträningen inte är tillräcklig eller om man inte har den hållfasthet i kroppen som högre träningstempo kräver. Del 3 handlar om ultradistanslöpning och Del 4 innehåller allmänna råd. Skapligt heltäckande.

Tonen i boken är sund. Den är skriven på ett okomplicerat sätt där Runes erfarenheter och tankar förmedlas utan pekpinnar. Innehållet framförs med befriande självdistans och råden ges med en efterföljande passus om att ta rådet med en nypa salt om magkänslan säger annorlunda. Att hitta en egen väg betonas ofta. Däremot betonas att vägen troligen bör inledas genom att springa så kort och långsamt att du vill och kan springa även nästkommande dag.

Mycket av mediautrymmet idag befläckas av varumärkespersoner som ska inmuta sina andelar i en begränsad tränings- och hälsovärld. Vissa spyr galla över de som äter pasta flera gånger i veckan. Andra anser ogenerat att LCHF stjälper omkull hela mänskligheten. Trender kommer och trender går resonerar Rune. Kalorist som han utger sig vara har han aldrig sagt nej till en kalori. Lyssna istället på det som sägs och välj sedan det som passar just din tränings- och hälsofilosofi. Klokt men svårt i praktiken kanske. Allt eftersom kapitlen betas av blir boken mer av ett metuttryck, mer av en filosofisk betraktelse, ett sätt att sortera och resonera omkring löpträning. Så länge den ursprungliga idén om löpning vackert vibrerar av långsamma lustfyllda löppass kan man variera och disponera sin träning hur man önskar. Långsamt och lustfyllt är ju som bekant högst relativt och beror på vilka mål man har och vilken person man är. Du själv avgör.

Visst budskapet i boken är ju förstås också en idé som skrivits ned och paketerats i ett säljande format, även Rune har väl ekonomiska intressen?! Självklart och ok så. Personligen tycker jag att just paketeringen av budskapet är viktigt. Runes ödmjukhet inför variationen och individens val av löpväg, utan att ge avkall på sin egen uppfattning om långsiktighet som nyckeln till löputveckling, är ett välkommet inslag i det moderna Instagrammade träningshetsande bruset som översköljer oss.

Onekligen ligger det ofattbart mycket kunskap och erfarenhet i orden skrivna av Löpar-Larsson, som under ett fyrtiotal år sprungit halvvägs till månen. Kunskap genom 240 000 löpta km. Det skojar man inte bort hur som helst. Vare sig man är novis eller erfaren löpare. 

Keep up that good running spirit!

/Andreas