Fredrik äter, Eskil med vän kollar utrustningen
Pre-workout: ostkakaka
Lite försnack om banan från ledningen och vad vi hade att förvänta oss. Peppigt och förväntansfullt i luften. Två minuter till start...pang - o iväg. Det var nog enda gången jag såg Malakow. Som en raket försvann han och vi fick höra senare att han vann korta klassen. Eller vann och vann..det var ju en ganska avskalad historia, utan tidtagning och medaljer. Men han var klart först i mål i alla fall.
Andra långsimmet
Första löpet gick bra trots att det var första gången för i år då vi sprang med våtdräkterna. Den där tryckande känslan och kramande gummit gjorde sig påmint om att det blir rätt varmt och betydligt jobbigare att andas. Jag hade med mig två st blocks med clifbar och hade tryckt upp dom under våtdräkten i benen. Men strax innan första simmet så gled en ur. Förbannelse. Fanns ingen tid att stanna då när man hör alla hovar smattra precis bakom. På med mössan, upp med dragkedjan, fäst paddlarna...och i första vattnet. Det var svalt, absolut inte de där 14 som de hade registrerar i något vatten på den officiella temperaturen, men det som var mest jobbigt var att andningen inte hade lugnat sig utan att försöka hoppa i vattnet med rejält flås gör det väldigt svårsimmat. Fick bli en halv sekund på rygg och ett par lugna andetag innan rytmen återfanns. De två simningarna som var först var också de längsta. 500 och 680 enligt pm. Lika skönt att hoppa i lika skönt var det att komma upp. I andra simningen som var lite längre så var det riktigt frostigt om armarna bitvis. Händerna var kalla bra länge efteråt på löpningen. Benen led ingenting av kylan.
Sisten i..
återhämtningsgång
Simningen funkade mycket bra för oss och vi simmade ikapp och förbi de som lhade legat framför oss med en rejäl sträcka. Skön känsla. Dock så sprang de ju om oss efter ett tag på land tyvärr. Men i alla fall.. man får vara glad för det lilla i livet. Löpningen fortsatte här på decimeterstora sylvassa stenar innan vi till slut sprang in i skogen och orienterings-vm påbörjade. Svårt att hitta de snitslar som satt uppe för att utmärka banan så vi sprang fel hur många gånger som helst. Blev nog någon kilometer extra. Men utmaning även i terrängen som var precis rakt ut i skogen. Ingen stig, ingen upplöjd fåra..utan rakt ut. HÄRLIGT!
swosch swosch swosch
Vi kommer till slut fram till sista vattenhindret, eller alltså sjön som ligger högst upp på tävlingskartan där vi ska först ut igenom den och springa lite och sedan tillbaka på nästan samma ställe..becksvart vatten och rätt skön temperatur. Kommer på efter ca 20 meter att jag glömt dra upp dragkedjan i ryggen och att det är därför det är lite tyngre i simmet..över första svängen...igenom ris och snår som rev på smalbenen. över igen och precis vid uppgången så klappade jag i en sten som stod under vattnet osynligt så det går nog fortfarande svallvågor. Jäklars vad ont. Blodvite uppstod och Fredrik fick blåsa på såret så det inte skulle göra ont längre. Stapplande försökte vi ta oss vidare på något som liknade en stig initialt men som sedermera övergick till helt obanad terräng igen. Svårt att hitta märkningen igen. Jag svor och spottade och Fredrik bara garvade åt mig. Efter mycket gående bitvis, då det knappt gick att springa bland allt ris och mölj så hittade vi ut till en grusväg. Kom snart fram till en funktionär som hänvisade oss ner i vattnet och rakt över till en brygga. När vi kom upp på den gistna bryggan så tappar plötsligt undertecknad balansen i ett svagt ögonblick..och är tvungen att kliva rakt ut i vassen/gyttjan..och försvinner helt. Håller på att knappt komma upp då det var så mycket oskön bajs-dy..rätt skönt att ha skor på sig då..Jag svär och Fredrik garvar. Vi simmar över och börjar se slutet på banan. Lite löpning och två simsträckor kvar. Här är rätt skön miljö och lite upplevelselöpningsmiljö. Huvudet lyfter något och blir lite gladare röster inuti det.
Näst sista simmet var egentligen inga problem utan en rätt skön upplevelse..lite löp innan sista simmet. Här var vattnet behagligare..eller om vi var så pass varma nu att det var rätt skönt med kyla. Upp och vidare mot målet som nu inte låg långt borta.
Sönerna hade ordnat lördagsgodis till oss i form av medaljer.
Wohoo . i mål! Glada, lagom trötta och fulla med endorfiner.
Spridda skurar:
* Gött att vara igång. Även om det var kallt bitvis så övertog glädjen det hela
* Bra på sim, utvecklingspotential på löp
* Clifbar energiblocks funkade riktigt bra. Måste ha en bättre "ta-med-mig-plats" bara. En "block" räckte tydligen.
* Snitslar bör sitta högt och synligt med ganska lång längd. Inte bakom små granar svinkorta. Det underlättar om de är långa och vajar i vinden så man har något att sikta emot.
* Körde med Inov8:s 212:or. Bra beslut i den här terrängen. Dock så verkar det som om de har sett sina bästa dagar. Börjar bli rejält slitna.
* Tack Åsa för lån av många av bilderna
* Trevlig och avskalad tillställning på ett bra sätt, som vi får hoppas att återkomma till. Tack till er bakom Borensberg Swimrun!
* Motala tidningen skriver lite om arrangemanget: http://mvt.se/sport/lyckad-premiar-for-swimrun-11009892.aspx
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar