Pre-sommar sol och dagg.
Frank o Pappy. Frank till vänster.
I alla fall så hade vi planerat att jag skulle springa och hämta bilen. Perfekt att kombinera nytta med nöje. Raka vägen är ca 7 km..så jag tänkte att springa halva LOK-milen och fortsätta bort till våra bekanta.
Väl inne i spåret så kom det en avkrok där jag som hastigast undrade var den där vägen tar vägen..? så jag fortsatte helt enkelt rakt fram istället för att vika av vid 6 km skylten inne i skogen. Härlig natur och underbart löparväder gav mig frid i sinnet. Dock så började jag undra lite var jag nu var någonstans. Ett litet hum hade jag ..men hur långt kommer det här att bli egentligen?
Efter ett par km så kommer jag fram till en bondgård..och en loppmarknad som jag brakar rakt in i, eller igenom och förbi i alla fall..Både dom och jag blev nog ganska förvånade.
Kommer fram till asfalt vilket i sammanhanget gav lite trygghet. Kompassen påtalade att vi nu skulle springa höger för att komma till civilisation och undvika mer banjomusik. Jag stolpade på och tuggade asfalt så gott det gick. Mellantiderna visade på ett jämnt och skapligt tempo. Blev omsvischad av cyklister på båda sidor. Det gav också lite förhoppning om hanterbar sträcka mot bilen.
Efter ett tag så kommer jag fram till en gård som jag känner igen i alla fall. Trygghet. Även om det i samma stund gick upp för mig på ett ungefär hur långt jag hade kvar. Stannade och tog ett par gummiduttar från Clifbar. De är faktiskt riktigt lättuggade och ger inte en sådan där jobbig "gel-aktig" eftersmak..detta till att de verkar vara rena raketbränslet för mig. När jag tog dessa så hade jag kört i en timme och hade ca lika mycket kvar. Tog tre duttar, en släng vatten och körde igen.
Snart kommer jag fram till parkeringen vid Tinnerö Eklandskap. Ett fritidsområde som är rätt skönt att gå omkring och strosa i. Svänger av där gör att "gena" genom området..Får zick-zacka mellan turister, fågelskådare och övrigt löst folk. Alla kom undan med äran i behåll. Köttar på och försöker att öka frekvensen på fötterna något, men det blev nog mer ett undvikande av sänkning i stället för tempohöjning. Snart så kommer jag fram till det militära övningsområdet där jag krupit omkring och jagat fiender. Sjukhuset skymtar i horisonten och välbekanta vägar möte mig med sol.
Väl framme så är jag trött men inte "ligga i fosterställning i en liten hög på golvet- trött" och det är ju skönt att slippa när man ska sätta sig i bilen och köra hem.
Bra pass som lovar gott..
//Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar