Novembermörker

Igår blev det aldrig riktigt ljust ute. Som en lampa från 60-talet med en blöt filt över. Dunkelt och jävligt mest hela tiden. Men vad passar då bättre än en runda ute till ett skogsparti? Vår underbara möjlighet till att ha naturen runt kröken är till för att uppskattas och nyttjas.

På med galoscherna, ladda väskan och sedan ut till Tinnerö eklandskap som är ett gammalt militärt område men numera är ett reservat med betande djur och en underbar natur. Välskött av kommunen där det finns möjligheter för både fysiska aktiviteter och naturupplevelser. Det finns även många spår från tider som flytt ända från järnåldern tydligen.

20 km synapsrens

Jag tillbringar ganska mycket tid här ute. Gillar området och dess växlingar riktigt mycket. Det finns både stigar och grusvägar att springa på. Härlig omväxling.

Har lyckats hålla mig skadefri under hösten och träningen har kunnat rulla på bra. Även fått till ett par längre pass så också igår. 20 km löpning i den dunkla novemberdagen. Lugnt och fint tempo. Kravlöst och upplevelsebetonat. Det går inte så fort för mig, men för att väga 100 så känns det ändå ok att orka springa två mil. Jag kanske inte är den där snabba talangen, men jag kan fortfarande uppskatta att jag kan springa och tycka att det är rätt gött emellanåt.

Jag har alltid behövt att ligga på en ganska stor mängd träning för att få till den minsta uns av utveckling. Lite irriterande då man sliter som en hund och någon kommer sideways och bara trollar sig förbi som inget.

Är det en banjo jag hör? 

Jag tycker att det är bra att tillbringa lite tid ensam. Mitt huvud behöver det. Även om jag kan tycka om att sporta tillsammans med vänner och annat löst folk så är det ibland skönt att irra omkring själv.

På Tinnerö kan man vara själv. Träffade på två pers på hela löpet. Lite banjovarning vid ett par tillfällen vilket gjorde att tempot gick upp lite. Säkert nyttigt.

En timme och 45 minuters egentid är ju ändå väldigt bra lördag.


//Marcus