Team Fillinge Ultra : Åtvidaberg Swimrun 2019

Jodå.. dags för race igen. Den här gången så åkte vi ner till Åtvidaberg för att för andra året köra Åtvidaberg swimrun. Förra året så var det en längre "vanlig" rundbana över ganska stora områden. Av flera skäl så hade man till i år kortat ner banan och valt alternativet varvbana. Initialt så kände jag: crap. Men allteftersom tiden gick så lät det som en bra och smart ide. En kortare varvbana passar ju alla, säkerheten blir lättare att hålla, energi finns på ett ställe och man behöver inte köra ut den i skogen på flera ställen, man kan heja på varandra och åskådarna får det lite roligare också.

Härligt gäng sportisar

Västutlämning och efteranmälningar till några sena indroppare som ville vara med

Samling och information från ledningen i form av Nils Winge, som förutom utomordentlig arrangör, både erfaren och duktig sportare själv. Vädret varierade under tävlingen i allt från regn och snålblåst till vindstilla och (nästan) blå himmel. Lite ruggigt innan start, men ingen fara under själva loppet tyckte jag som brukar vara väldigt temperaturkänslig.

Småbjörnarna påpekar att västen sitter lite tight.
DEN SKA VARA TIGHT! DET ÄR AERODYNAMISKT!

Olander swim hade varit snälla nog att skicka ner en massa våtdräkter och där så lånade jag faktiskt en "light". Det visade sig så här i efterhand att den var helt superb att köra i. Hade inte testat den innan. Roligt!

Lite konstig känsla innan.. hade ett mentalt status att det är bara lufsa runt och köra ett par varv.. och var inte supersugen på att köra skiten ur mig.. (det gör ju lite ont att göra det) kanske räckte att bada omkring lite hade jag tänkt.. Men.. tja ni vet.. det blir ju som det blir ibland. Men det blev ganska bra till slut. Andreas hade i förväg uttalat målet att köra ett par varv lugnt då han har sin plan lagd inför Kalmar Ironman. Han passade på att värma upp på cykel till racet och varva ner på cykel på hemfärden.

Herrsektionen i TFU och Nils

När starten gick så hängde jag med de snabba.. och då kunde jag ju inte riktigt släppa heller.. så det var bara att fortsätta trycka på. Löpningen vet jag ju att jag brukar ha det lite mer kämpigt på och att så fort vi kommer till vatten så ordnar det till sig. Så även denna gång. Låg skapligt med till vattnet, kanske omkring top 10 och sedan badade jag om nästan alla. Go känsla. Sedan gäller det ju att klippa på. Fredrik och Mattias Törnqvist kom ifatt och låg i hasorna mest hela tiden.

Starten Åtvidaberg swimrun 2019

(Bild från Henrik Carlberg)

Starten Åtvidaberg swimrun 2019

(Bild från Henrik Carlberg)

Första löpningen var 1000 meter och första simningen var 230 ca sedan blev det kortare och kortare sträckor innan man började på nytt varv igen. Sjukt bra upplägg. Passar ju både den som kör för första gången och andra som har kört lopp tidigare. Det blir ju "lättare och lättare" allteftersom.. men det kan ju också vara så att det piper i bröstet på grund av att man ökar farten hela tiden och hetsen att öka ligger på konstant. Hade ju gärna sett det omvända förhållandet i löp/sim.. men det här upplägget passar ju alla så bra och smart tänkt.

Delsträckorna. Kör så många varv du hinner på 99 minuter

Spännande är också att raketsimma in och ibland näckrosor. De liksom slingrar in sig överallt och fastnar i alla attiraljer och utstickande delar. Det gäller att ha bra fart när man dammar in ibland dom.

Sedvanlig björnuppvärmning

Jag hängde med bra och simmade om alla utom en kille som for iväg och honom såg jag nog knappt mer i tävlingen.. hhrrmm, tja duktig på riktigt. Fredrik och Mattias Törnqvist och jag hängde ihop ett tag.. jag simmade lite bättre idag och de springer betydligt bättre. Alltid. Men jag hade hela tiden den där jobbiga känslan när man hela tiden har flåset i nacken och man vet att det inte är så lågt utan att det bara är att kötta!

Templet i bakgrunden och ner till första simmet efter långa löpningen

(lånad bild av Åtvid swimrun)

Ingången vid det första simmet

(bild från Åtvidaberg swimrun)

I och med att det är varvbana så träffade man ju på några andra också lite då och då. Tror att jag orkade heja någongång på någon.. men annars så var det ganska hårt tunnelseende. Låg strax under gränsen hela tiden. Jävla gott att kunna känna att man kan och orkar det.

Monstret från den blå lagunen

(Foto: Henrik Carlberg)

Efter något varv så rök snodden till pullboy:en OCH finger snoddarna till paddlarna. KANADA! Så resten av loppet fick jag hålla i flytmojjen när jag sprang och när jag simmade så fick jag hålla med fingrarna omkring paddlarna som man kan göra vid vissa simövningar. Lite struligt ändå!

Jag och Fredrik hängde ihop bra

(Foto: Henrik Carlberg)

Till slut så var det tydligen bara Torbjörn Annell och jag som körde ut på det femte varvet. Efter ett tag så blev jag lite frågande varför ingen kom ikapp och klappade mig i häcken som är brukligt.. vad tusan.. ingen verkligen? Har vi slutat leka? Har jag sprungit fel? Ah, jag rullar väl på tänkte jag så jag fortsatte lite lugnare till målet.

Alla snoddar åt fanders så jag fick hålla i alla grejer, glad ändå

(Foto av Nils Winge)

Ja, i alla fall så fortsatte jag men lätt frågande och kanske lite avtagande fart tyvärr. Drog om några till på sista löpet och sista simmet och sedan i mål. Missade att få ett "riktigt" femte varv med 38 sekunder.... gooddammiittt!! Men det visade sig att jag kom tvåa! Superkul !! (jag är inte så van att stå på pallen...)

Dampallen: Josefin Axelsson 1:a, Jessica Lundberg 2:a och Kristina (som tävlar för Team Fillinge Ultra) knep 3:e platsen!

Herrpallen: Torbjörn Annell 1:a, Jag 2:a och Fredrik 3:a

Bra facit nere i Åtvid nu. Förra året vann Fredrik och jag parklassen och i år båda på pallen. Härligt!
Härligt race och så jäkla glad över att kunna kötta omkring när jag vill och att kroppen svarar.