"Smartare löpning - 100 hacks för roligare rundor och bättre träning" av Petra Månström

Mitt första möte med Petra Månström var genom webb-programmet Spring! där hon och Anders Szalkai bearbetade olika aspekter av löpning. Jag kommer ihåg det som för tio år sedan. Han stod för löpkompetens och erfarenhet, om än lite stelt gestaltat. Hon var den drivna journalisten som förde sig naturligare och i den rollen växlade hon mellan att intervjua, ställa nybörjarfrågor till Anders och diskutera klädmode för löpare. Ett lite trevande och rart program. Nördigt men ändå inkluderande. Jag tror det var då jag hörde ordet snorsport för första gången. Alltså ordet snorsport, synonymen till konditionsidrott. Nu har Månström etablerat sig som en tongivande löparkonessör och informationsspridare i flera olika sammanhang. Härligt!

Efter bokdebuten, Det är bara att springa, släpper Månström nu sin andra bok om löpning, Smartare löpning. Medan första boken avhandlade ämnet varför vi springer och delvis hade intentionen att inspirera bland annat genom intervjuer med löpstorheter som den svenska rekordhållaren på maratondistansen Kjell-Erik Ståhl, så är den nya boken Smartare löpning uppbyggd omkring tips, knep och erfarenheter till löpare. Etthundra till antalet. Så kallade "hacks". Inom datavärlden och speciellt programmeringen är ett "hack" en lite ful lösning på ett problem, som inte avhjälps med en regelmässig lösning. Annars verkar ordet mest betyda förändring eller förbättring. Eller kanske bara tips.

Tipsen är löst sammanhållna i kapitel som kan heta Det perfekta passet, Utveckla din löpteknik eller En fråga om känsla. Kapitelindelningen är kanske inte alldeles självklar och delvis bidragande är nog att det saknas en genomgripande röd tråd i tipsen. Texten kan upplevas lite stolpig eftersom tipsen ibland är enkelt skissade, medan andra gånger mer detaljerade. Tipsen är vidare inte säkert länkade till tipset före eller efter. Formalia kan ju tyckas, men min upplevelse är att innehållet blir osammanhängande och att vissa tips inte riktigt får utrymme nog. Effekten kan liknas vid att man läser en rad söta citat av barn. Tokiga och gulliga och man skrattar men fortsätter genast till nästa och nästa utan närmare reflektion. Utformningen tillhandahåller innehållet lite väl upphackat. Det är synd för det är ändå en journalistiskt skolad författare som skriver.

Men innehållet då? Jo tack bra. En hel del är känt sedan tidigare, tex om man redan springer eller om man kallar sig löpare och har läst nån bok om löpning innan denna. Känt sedan tidigare kan exempelvis vara sånt som att det är helt ok att gå ibland, när man är ute på längre pass. Tja det bestämmer ju inte Månström förstås, att det är ok att gå, men för nybörjaren kan det vara befriande att höra att det är ok att göra så. Andra bra grejer är ostbågar i händerna, antalet fotisättningar, magiska salvan (som inte nämns vid namn, hallå?!), mantran och prestation. Ämnena är många, olika och det finns definitivt en hel del matnyttigt. Tipsen tenderar bli som korta påminnelser när den luttrade löparen läser. När nybörjaren läser, mer av överlevnadsknep. Alltid tar man till sig något. Men ungefär här kommer det där med röd tråd tillbaka. För boken siktar nog mest in sig på den framtida löparen ändå. Färskingen. Den som behöver starthjälp. Den som inte tänker på att skor kan knytas på fler sätt än som man lärde sig på dagis. För den erfarna snorsportaren däremot, blir det mer av en rapsodisk lista av kom ihåg varvat med enstaka nya grejer. Om kapitelindelningen hade gjorts annorlunda så kanske en sektion hade kunnat fokusera mer på löpträning 2.0, efter en inledande nybörjardel. Till räddning kommer insprängd längre text som beskriver styrketräning, mentala aspekter av löpning och annat. Dessa delkapitel är bra och ger lite mer substans till den vetgirige och står också i kontrast till väl platta tips som att fira uppnådda delmål med glass. Eller ja, det var glass på bilden vid den uppmaningen i alla fall. Eller tipset som handlar om att ta bra löparbilder med mobilen. Voilá!

Sammantaget är innehållet helt ok. En del är väldigt bra. En del annat har sagts tidigare men sägs nu med andra ord. Det är bra, för att vissa saker kan inte sägas för många gånger om löpning. Löpning är egentligen inte svårt och ska ju egentligen inte behöva så mycket instruktioner. Det är bara att springa. Spring som du vill. Och just här någonstans uppstår ett frågetecken som är svårt att räta ut: vem adresseras budskapet till? Nybörjaren är ju en av mina första tankar, men samtidigt som boken då vill förmedla en känsla av att det är helt ok att gå under sina träningspass, att löpning är enkelt, så presenteras samtidigt att det är bra att göra egen vätskeersättning (som att det behövs för nybörjare), springa som kenyaner, bli bäst när det gäller mm. I mitt tycke blir det högt och lågt om vartannat. Boken tappar fokus. Vidare finns en detalj som också upplevs lite störande. Texten ackompanjeras av bilder. Bilder uteslutande på Månström. Hon är ju ändå författaren, så klart är det hon på bilderna. Så är det i de flesta böcker om löpning. Men bilderna presenteras på ett något tröttsamt ytligt och enkelspårigt sätt. Det blir för många höga och spänstiga löpsteg, för snygga fläckfria kläder och idel stora leenden. Jag kan inte undgå att associera till storstad, nya fräscha kläder, konsumtion och en glättighet som mer andas tillrättalagda bilder för Instagram än löpträning. Jag längtar sedan länge efter en bok om löpning som är mer sanningsenlig i sitt bildspråk. Som är närmare känslan av all löpning. Novemberlöpning. Slasket i februari. Snoret på överläppen. Svettfläcken i byxbaken. Eller varför inte lite av varje. Solnedgång och hällregn. Den blandningen skulle kännas ärligare och förmedla mer autenticitet. Bildspråket skulle kanske då verka mindre oärligt gentemot nybörjaren och kanske kännas mindre som att författaren bygger ett varumärke av att vara en väldigt energisk, glad och inspirerande löpare. Det hela ligger ju återigen i vad man vill förmedla och vem man adresserar.

I alla fall, jag läste boken och fick en del inspiration och två delar tips och tricks. Det är ju helt ok! Boken får 3 stafettsträckor av 5 möjliga. Inför den tredje boken som kan heta Löpning på riktigt? erbjuder jag mig själv som modell. Jag har en exklusivt svettig byxbak som efter 90 minuters löpning  gör sig suverän till halvsmält snö i novembermörker. 

Keep up that good true running spirit!

//Nilsson