Det där momentet precis innan det startar...den där mixen av ångestbubbla, förväntan, jävlaranamma och glädjen.. den race-feelingen är väldigt tillfredställande på något konstigt sätt.
Jag, Kristina och Göran åkte alltså upp för att köra Vansbro 10 k. Kristina och jag hade ju förmånen att få vara med på testloppet förra året. Eftersom starten var lite tidigarelagd så bestämde vi att vi sover över i krokarna däruppe dagen innan. Hittade en jättemysig stuga som passade perfekt. Bra beslut.
Jag, Göran och Kristina dagen innan race
Trevlig miljö
Stuga.
Upplägget för loppet var sånt att det skulle släppas ett gäng elitsimmare på ca 50 pers innan och vi andra pö om pö efter det. Alltså ingen hets/stress/brottning vilket kändes väldigt skönt. Det blev också en lugn start och ett pärlband av små bojar flöt iväg framåt mot Vansbro. Totalt antal platser var 250. Precis lagom tycker jag.
Fantastiskt mysigt litet bad där starten är belägen. Skön stämning både i bussen ut och bland alla sportisar innan, bra speaker som till och med nämnde att undertecknad var med förra året.
Startområdet
Första delen sim
Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden
Lånad bild från Vansbrosimningen. Tror att det är eminenta Gunnar Eld som tagit bilden
Loppet då..? tja allting flöt på innan precis som vi hade planerat och inget strul någonstans. Skönt. Väl i fållan så var det bara fälla ner visiret och släppa på spänningen. Allt som man har gjort inför detta var nu dags att leverera.
Kom iväg bra och ingen trängsel eller smällar vad jag kände. Fanns plats till alla. Väldigt skönt. Kändes skönt att känna igen delarna på loppet. Kunde planera lite mer och vara lite förberedd. Visst, det är en å så det finns inte så mycket som kan hända annorlunda, men känslan gav trygghet.
Förra året så fick vi ett par russin vid varje stopp. Av lärdom från den gången pga tämligen spak efter ngn timmes simmande så hade jag med mig ett gäng gels i min boj. Planen var att ta två vid varje stopp. Man var tvungen att gå upp ur vattnet vid fyra tillfällen för att blippa sin blippare som blippade upp resultat på blipptavlan.
Näringsplanen fungerade faktiskt helt enligt planen. Vansbro har ju avtal med ett märke som min mage är lite känslig för, annars så fanns det både gel och dryck på fikaborden.
Dagen flöt vidare och mentalt så var det helt ok. Tänkte på en massa olika grejer tex: Vad jag skulle äta efteråt, Några trevliga melodier som jag nynnade lite på, Mjölby folketspark, andra tävlingar, hur gött vatten är, löpteknik, ett par olika fiskar. Ganska trevligt faktiskt.
När vi svänger in där vanliga 3 km Vansbro börjar så börjar axlarna att bli lite sega. Känner att jag får kämpa lite mer. Ett par rundor in i två vikar och framåt mot målet. Kommer fram där bryggan börjar och får lite vittring om att jag kanske faktiskt hinner mitt mål. Förra året så simmade jag på 3 timmar och 18 minuter. Målet i år var alltså såklart under 3 timmar. Rimligt.
Sista metrarna innan målet är alltid dom längsta
När jag viker upp runt brygghörnet och ska veva världens längsta upplopp så börjar det bli "väldigt" segt i framförallt axlarna som nu pockar på uppmärksamhet och har laktatkalas. Jag märker i alla fall att jag tittar på nya bryggstumpar vid varje simtag vilket borde innebära att jag tar mig framåt i alla fall. Frustande och frenetiskt urkramande av de sista krafterna så sälar jag upp mig fram till tidmattan för att blippa sluttiden på blippmattan:
3:01
Egentligen väldigt glad och tacksam
Under ett par minuter (eller typ..fortfarande) så tänker huvudet något som så här: Hurra!! VAIHELVETE! Så jäkla gött! SKIIITT!! Vilket fantastisk förbättring!! OM JAG BARA HADE... 17 minuter är ju fantastisk förbättring! GGGAAHHH!! PB!! svordomsvordomsvordom!
tja.. ni fattar va?
Jätte jättenöjd och glad och alltihopa............men...... ; ) även om klockan visade att jag simmade drygt 200 meter extra så är det ju fortfarande 1 minut extra..
Plats 53 av 142 om man räknar alla herrar!
Plats 31 om man räknar bort elitgänget!
Hyfsat jämnt tempo i alla fall
De flesta har ju simklubbar och simmat sedan barnsben. Med tanke på att jag bara har simmat i 4 år (!) så borde jag vara ganska nöjd ändå eller hur? "Borde vara"....
Så nu måste jag väl tillbaka nästa år och slå nytt Pb!
Göran och Kristina slog också nytt personbästa. Tre av tre är ju godkänt resultat tycker jag nog.
Blinget värt slitet såklart!
Så här kan man också simma
Glad kille
Framförallt stort tack till min fru Mia för att jag får leka så här mycket!
Tack till er Göran och Kristina för pepp och samhäng! Härligt race mycket tack vare er!
Och tack till er andra också som har hejat, skickat heja och grattis på alla sorters olika medier. Väldigt roligt såklart!
Ett jättestort tack till er också Vansbrosimningen. Ni har fantastiska funktionärer som gör upplevelsen till vad den är! väldigt viktigt för oss som sportisar. Även om man kanske inte alltid hinner / orkar le säga ngt vänligt till er tillbaka som stått och frusit, rört i kastrullerna och förberett så är nu guld värda för oss! TACK!
Kul också att ni hade lyssnat på några av de grejer som vi påtalade från förra årets testlopp. Massor med energi, lättnavigerat och medalj ; ) ! hurra!
//Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar