Även en upplevelsejagande sjuksköterska vill känna berget under fötterna, känna vinden smeka den grovhuggna hyn i hopp och tron om att man förhoppningsvis ser ut som en "lumberjack" fast i gummi då..och utan yxan..och utan det där väldigt manliga skägget..och alla muskler..men i övrigt svävandes som att vara ett med naturen.
Önskvärd tuffhet
Nu när det är försäsong så kommer ju framtiden som ett hemlighetsfullt kinderägg glidandes i tankarna. Man vill ju så mycket..många tävlingar som man skulle vilja uppleva. Vatten att erövra, mark att remma över, folk att träffa och tjata med. Verkligheten läggs som en blöt yllefilt över boetten och sanningen skådar likt ilskna hungriga igelkottar under tuja-häcken. Man kan riktigt höra verkligheten nafsandes..usch! jag vill inte veta av den, jag vill uppleva! tävla! simma! springa! hugga stora timmerstockar i djupaste skogarna i Kanada!...typ...
Verkligheten måste dock få sitt. Oavsett om jag vill eller inte. Planeringen får göras och justeras under tiden..det jag kan göra är att sköta försäsongens upplägg på ett jävlaranamma sätt som bara en manlig sjuksköterska kan göra - välgrundat, logiskt och med mål i sikte!
Mer realistisk tuffhet
I hopp om att även ni sköter er försäsong och med den stimulerar även mig och vårat gäng så är det rätt kul med alla kontakter på olika forum. Vet inte om det bara är jag, men visst håller swimrun-sporten rätt skön stämning mellan kombatanterna? Sånt gillar jag!
Över och ut!
//Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar