Efter en mycket lång dag i bil och med begynnande ömhet på hälarna så kanske det inte var nobelpriskvalitet på handlingen om att springa så fort jag gjort mig "hemmastadd" på rummet. Bädda, in med maten i kylen, plocka i ordning jobbgrejer... Lite frukt, kaffe och vatten.. Och på med grejerna.
vädret tillät absolut inte stillasittande väntan på jobb inomhus. strålande sol och 15 grader varmt, gjorde att logiken med de fysiska hindren inte arbetades igenom helt och fullt.
Dels var det värt det, och delvis inte.. Men med en fantastisk natur och miljö precis omkring husknuten så är det i vilket fall som helst extremt svårt att låta bli att irra sig ut bland skog och troll.
Norrmännen blandar och ger i sin miljö. Antingen är det toppskick eller så är det rivningsnivå på grejerna. På " Tinnemyra " har de i alla fall gjort ett väldigt bra jobb med flertalet motionsslingor mestadels omkring en mindre badsjö. Det finns till och med badplats som är rullstolsanpassad. Det finns hoppmöjligheter ner i vattnet för dom som gillar det och en liten sandstrand längst bort på 2 km varvet.
Själva spåret som går omkring sjön har massor med bänkar och rastplatser. Grillmöjligheter och lampor som belyser på kvällsserenaden. Är det något som Norrmännen gillar så är det ju att "gå på tur". Hur lytt och svårt än de har med att ta sig ut så gör de det ändå. För det är sånt man gör.
Omkring denna motionsanläggning så fanns det 4 olika längder på spår. Det längsta var omkring 7 km. På grund av min trötthet och stumhet i benen så tog jag det lite piano första varvet och höll mig omkring 2 km spåret som gick omkring sjön. Dels det men även för att jag var helt häpen över natur och väder. Det var även shortspremiär för min del. Roligt för alla. Få saker är så roligt som bländande ben. Både hud och hår fladdrade likt tunna gardiner i korsdrag på vårstädningen. Vackert och filosofiskt skulle man kunna säga utan att behöva dosjustera alltför mycket.
Detta var även mitt första pass med nya pjucken - 'salming distance'. Tror löpningen passade bra för dom. Delvis ganska tekniskt underlag men även ett par stråk där jag kunde sträcka ut lite mer. Bra intervallmiljö där man inte blir trött på banan. Allt kändes bra med skorna framtill gnaget på hälarna blev för mycket till och med för mig. Det började med ett litet sött tryck, som en smekning på kinden men avslutningen var mer likt scenen där Anakin Skywalker förlorar benen i lava och sedermera blir Darth Vader. Jag gjorde mitt bästa och tog av mig tröjan för att sätta upp den som en cape. Funkade klart över förväntan... omgivningen var inte helt oimponerade.
Nu hindrar det ju inte översköterskan att trolla med distans och tid så efter att ha tvingats att pausa lite efter lava-attacken så fick jag se på min tomtom.. 4,2 km... Ppfftthh!! Så det var ju inte mer än att snöra upp skorna (de satt skapligt i alla fall) för att stolpa runt de 800 metrarna för att jämna upp siffrorna. Ni som har gps-klockor vet vad jag pratar om... Och ni andra kan sluta skaka på huvudet nu. Man måste jämna ut siffrorna, sådan är lagen. Man kan ha tappat något ben eller att pesten kommit till byn men klockan måste jämnas till. Njutningen uteblev lite på sista metrarna. Euforin blev inte så pass att man kan skriva böcker om det i alla fall.. Men klockan visar på lagliga siffror. Win!
Nu får det nog bli lite vila för fossingarna någon dag och beroende på arbetsmängden så får vi se om det kanske blir simning några dagar istället. Men det beror ju såklart på hur det blir med jobb också.
Ha de'
/Marcus
Vet ni förresten vilken kroppsdel som är mest tjyvaktiga?
... Hälarna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar