måndag 11 januari 2021

Rehabens bleka krankhet

 I ett förlopp där någonting går bra kan det även bli så att det kan komma sig att förändras i ganska rask takt. Så även för min lekamen. I denna tid då vi ska och det är begränsat utbud av vissa delar av fysisk rörelse, läs simhallar och gym, så har det blivit för mycket av det goda. 

Jag som tittar på mitt hopp


Jag har alltså i stort sett enbart kutat omkring som en iller på jakt efter den normala födan kaniner, smågnagare och grodor. Ingalunda planerade jag min vila och alternativa rörelse enligt behovet som uppstod. Detta har nu inneburit en smärre viloperiod där jag istället hugger ved, skottar snö och fräser fula ord. Samt även tåhävningar. Tåhävningar är som alla vet det universala för alla skador som uppkommer på kroppen nedom höft. 


Skogsdjungel


Det går väl an, men det är icke desto mindre tråkigt att inte kunna göra något som man vill. Historiskt sett så har det uppkommit skador med jämna mellanrum, både på handbollsplanen och efter det, så det är såklart ingen ovan pausaktivitet med tåhävningar. Tejp har varit en bra universallösare till mången skada. Dock så är denna metod lite svår i dagsläget. Tyvärr. 


I alla fall så har jag lite hopp om det. Idag. Sånt går ju lite upp och ner när man är paj. Men har i alla fall gjort hundra miljoner tåhävningar nu, så alltid något.. Har påbörjat lite gym trots allt. Tränar vid 06 så då är det som minst folk (förutom mitt i natten men då vågar jag inte träna pga mörkma). Minimera riskerna i alla fall. Behöver enligt mina analyser träna olika saker regelbundet och inte för mycket av en sak då jag tydligen får kroppsuttröttningssyndrom. På ett ungefär. 


Hoppet 


Har börjat jogga lite i alla fall så ett par pass med en minut jogg - en minut gå vilket har gått bra och tänkte försiktigt stegra upp det tillsammans med övrig gymnastik. 


Ett jäkla skit att simhallarna har stängt istället för att ha öppet dygnet runt då man skulle kunna träna både sviintidigt och supersent för att sprida ut simmarna. Hade varit bra som komplementträning nu. 


Ja ja.. snart på stigarna igen får vi hoppas


//M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar