För min del gällde lördag och olympisk distans. Kanske är det egentligen min favorit. Som den triathlonnovis jag är har jag ännu inte testat alla distanser (Ironman Kalmar väntas i augusti) och medeldistans och just olympisk har jag bara testat en gång vardera. 1500 m sim, 40 km cykel och avslutande 10 km löpning är rätt lagom egentligen och till skillnad mot sprint så behöver man inte köra max från start. Det behöver man ju i och för sig aldrig göra, man väljer själv.
I år blev det att åka dit själv; Malin jobbade och resterande team-medlemmar prioriterade också annorlunda. Svagt men inget problem egentligen bortsett från att närmare 7 timmar själv i bil är lite trist. Kom i alla fall fram till Mariebergsskogen, en badplats inkluderat nån slags park med gröna stora öppna ytor. Miljön lämpar sig lika väl för sol, bad och lathet som för triathlon och tröttma. Sprint och olympisk under lördagen och medeldistans på söndagen. Samt, simtävling på fredagen. Det blir en hel helg av mys det! Något som Therese Malakow tagit fasta på - hon deltog och krigade sig igenom samtliga tävlingar fre till sön. Hatten av. Läs mer här.
Efter att ha hämtat ut startkuvertet och prydligt ställt i ordning cykel och övriga prylar på anvisad plats avnjöts en mindre portion ostkaka i gröngräset bredvid växlingsområdet. Utsikten över växlingsområdets alla löpskor, våtdräkter och cyklar gav nästan gåshud: nostalgi-racers, haj-delfin-snabba våtdräkter, kolfiber-monster till cyklar och löpskor som helt på egen hand fixar 3:30-fart. Triathlon ÄR en materialsport och det är helt underbart. Oavsett vilken summa man vill/kan lägga på sporten handlar det om att skaffa prylar som man i någon slags harmoni ska svettas med, träna med och tävla med för att nå sitt mål. Sedan varierar ju prylarna och kostnaden om ditt mål är att klara dig igenom distansen eller komma topp 5.
 |
| Blå himmel med utsikt över växlingsområdet |
Efter tävlingsgenomgången samlas alla allt eftersom vid startområdet. Jag fipplar lite med mössa och simglajer. Får inte riktigt till det för mössan känns faktiskt oroväckande liten. Märkligt, så brukar det inte vara. Drar ner den så gott det går över öronen och kastar mig i. Drar några kortare längder i ett virrvarrmönster. Nån minut eller så, sedan är det dags för start.
Förra året kryssade jag än höger, än vänster och det tog följaktligen en jäkla tid att simma de 1500 m. I år känns navigeringen lite stabilare och jag försöker också hitta några fötter att lägga mig bakom. Går sådär, hittar ingen som håller rätt fart. Efter en stund har jag hittat en bra rytm och försöker tuffa på. Känns rätt så avslappnat och skönt, mer ledigt i vattnet en stund efter starten. Trängseln och stökigheten vid starten är rätt häftig men kan såklart innebära att glasögonen hamnar snett eller att man får nån smäll. Tycker jag har lärt mig att hantera det rätt bra och vevar mest på oavsett vilka kroppsdelar som är i vägen. Såklart ploppar badmössan av efter en stund och drar med sig glajerna - crap. Stannar till och korrigerar och klämmer fast mössan i glasögonremmarna. Tappar förstås lite tid här.
Övergången till cykel känns bra. Jag är riktigt förväntansfull inför detta eftersom jag under vintern och våren lagt ner betydligt mer tid på cykelträningen. Bytet går fint och snart trampar jag iväg. Väldigt städat och inte fullt blås. Vill inte komma upp ur vattnet med svala ben och dra på mig onödig syra under första km. Ökar successivt och känner mig riktigt stark - härligt! Trycker på mer och mer under det första av tre varv längs en 13 km-slinga. Tar några placeringar varje varv utan att egentligen bli trött. Den övergripande planen är att inte köra för fullt eftersom långpass löpning väntar dagen efter och en planerad långtur på cykel två dagar senare. Träningen inför IM Kalmar är viktigare än några minuter.
Vid bytet till löpningen är benen fortfarande pigga och tigger uppfordrande att de vill ha mer utmaning. Får bromsa och bromsa för att inte rusa iväg. Nu är blodstinna benmuskler som stumnar under en för snabb första km det jag absolut vill undvika. Klokman kommer kanske med åren och med större erfarenhet. Tycker att jag tar det lugnt men hamnar ändå på ca 4:15 under första km. Så håller det på - kontrollerat i hyggligt samma fart. Tar rätt många placeringar här. Sånt stärker ju alltid. Några km lite snabbare, andra något långsammare.
 |
| Kameramannen hinner inte med. Eller så är fokus på någon annan. |
Efter tre varv känns allt fortfarande mycket bra och jag tillåter mig att öka lite mer för att ta ytterligare några placeringar under det avslutande varvet. Drar in mot mål med en riktigt go känsla i kroppen - känslan av att vara stark och av att inte någon gång behöva gräva i reserver eller behöva koppla på mentala resurser.
Väl i mål bjöds lättöl och korv, melon och annat man behöver en varm dag efter väl utfört arbete. Lite snack med andra likasinnade, eftersnack med arrangörer Per och Magnus, utdelande av beröm till det organisatoriska och annat man bara måste göra efteråt. Går runt och riktigt myser av den goda familjära stämningen, alla glada trötta atleter och alla funktionärer som innerligt grattar och vill veta hur det känns. Det verkar som att alla kan resa hemåt med känslan av att ha nått pallplats. Sån stämning ni vet.
Det visar sig senare att jag dammade in på en 4:e plats i motionsklassen vilket känns riktigt härligt. Bättrade trots allt tiden med 21 minuter jämfört med förra året.
 |
| Lyckas som vanligt väldigt bra med att blunda |
Simning 1500 m - 28:57
Cykel 40 km - 1:05:08
Löpning 10 km - 42:51
Totalt 2:19:40
Vill ni testa triathlon för första gången? Kör i Karlstad! En goare, mer avslappnad stämning får man nog leta efter. Har ni kört ett mini-triathlon eller en sprint och vill köra igen - testa olympisk distans i Karlstad. Kanske ger just den distanserna mest valuta för pengarna och samtidigt den där härliga tröttheten i kroppen efter att man har tagit i lite mer än vanligt.
Swim-bike-run allihopa!
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar