Speed! Give us speed! Nja, trots just Speed på fötterna så kändes steget allt annat än snabbt. Har inför denna tävling kört några kombinationspass med cykel och växlat till löpning men det kräver anpassning! Låren är ju blodstinna och omfördelningen av cirkulationen till löpmuskulaturen höjer pulsen samtidigt som benen domnar av här och där. Fredrik var rapp över i ett allt snyggare löpsteg men för min del tog det drygt halva första löpslingan. Tre varv om sju km vardera skulle klaras av innan vi nådde målsnöret. Miljön var varierande, här och var folkrik och befriad från elaka höjdmeter. Det kändes som att det hände saker hela tiden längs varvet och redan under första rundan kändes det riktigt riktigt roligt! Eftersom Fredrik och jag brukar ha svårt att undvika att tampas när väl startskottet har gått så var det underförstått att det gällde även denna tävling. Men det var i sanning så roligt att springa sida vid sida och bara njuta och småsnacka att jag lite försiktigt frågade efter några km om det fortfarande var race-mode eller om vi skulle slå följe. Vi gjorde ett schema att följa: 5 km lugnare men under 5 min/km. 10 km lite snabbare men kontrollerat. Sista sex öka. Jag tror vi följde planen hyggligt och faktiskt blev varje varv snabbare än föregående. Redan under första sju började vi springa om medtävlare och allt eftersom det fortsatte under varv två och tre så stärktes vi och kom att ha jäkligt roligt.
Vi hade den bästa support man kan tänka sig i Malin och Marcus som blandade uppfriskande muntrationer med ironiska kommentarer och rena förolämpningar. Det fungerade utmärkt! Också styrkta av Påläggskalven (Oskar) och Officerat (Jocke) som vid Salming Runnings tält härjade och skrek på oss. Underbart! Därför var varvningarna inte på något sätt jobbiga även om det tredje tillfället, som innebar målgång, kändes både välkommet och välförtjänt. Känslan var riktigt bra! Lika stort som det kändes att fixa distansen på ett kontrollerat sätt, lika utmanande kändes det att planera för att dubblera distansen om ett drygt år i Kalmar.
Nu var det uppehåll. Vi vankade av och an i målområdet. Åt lite plock och försökte dricka i kapp. Inte helt obetydligt endorfonstinna började vi eftersnacket. Det är liksom den avslutande grenen i alla tävlingar. Stor eloge till tävlingsledning med Jonas Colting som handgripligt välkomnade alla in i mål och snackade någon minut med samtliga. Känslan av att Borås Triathlon är en riktigt bra tävling förminskas faktiskt ändå inte av att den min nästa medeldistans ska vara plattare!
 |
| Stort tack till Salming Running för att ni är löpning på riktigt. |
Nu är det bara att vila den gamle kroppen, försiktigt dra igång träningsmaskineriet och så småningom planera för att genomföra dubbla distansen på ett respektabelt sätt.
Keep up that good carbon spirit!
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar