Kropp och ben kändes helt ok och efter ett tag så hade en mil passerats. Letade efter en skaplig plats att inmundiga lite fika (clifbar gels och duttar alltså..) och ta en paus men hittade inget som överensstämde med min kravspecifikation utan fortsatte lufsandet genom terrängen. Bitvis mycket krävande.
Kom fram till skidbacken som ligger på Ombergs "insida" mit fastlandet. Där hade man roat sig med att måla orange på alla stolpar som fanns samt även alla andra grejer som var lösa, så där irrade jag omkring tills jag blev trött och inte vågade springa längre bort från bilen relaterat till ork och kroppens övriga funktioner. Hälsade på ett par hästar och gav mig av hemåt igen..
När jag hade kommit upp till grusvägen så dallrade hettan som i en gammal John Wayne cowboysarefilm. Sjukt varmt och enda fläktandet var min löpning...så då fattar ni hur vindstilla det var..
Fick lite hjälp med orienteringen av ett par snälla "geocachare" som letade markrörer.
Nöjd, trött, lite ont, ärofyld och rätt så tillfreds blev det hemfärd..
bra pass som lovar rätt gött ändå inför ultravasan.
//Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar