söndag 22 september 2019

Grumpy Badger Trailrun

När jag träffade Stefan, en gammal handbollskamrat, på Trail och Mustasch i våras så började han svamla om att han hade börjat spåna på att ordna till ett eget traillopp. Lät såklart spännande och jag lovade att dyka upp om det blev verklighet. Visst blev det verklighet och igår så sprang vi premiärturen för Grumpy Badger Trailrun.

Begav mig mot mer nordligare delar av Sverige: Tullinge. Eftersom jag således fick åka själv från TFU så sprang jag under piratflagga och Darktrailrunners. På vägen upp så plockade jag även upp Wayne, en till från Darktrailrunner som också ville hänga med och springa terräng.


Jag och Grumpy

Vi hittar nästan direkt rätt till loppet och träffar de andra. Kul att träffa en massa andra sportisar som man följer via olika medier. Härlig stämning och skönt avslappnade förväntningar. Flertalet försökte mörka formen genom att skylla på ditt och datt (ungefär som triathleter.. ) men med tanke på de olika mediala flödena så var det som att skotta snö i motvind.

Efter att Grumpy hade välkomnat, dragit reglerna och räknat de flesta..så var det dags för start. Alla var införstådda och höll med om att 10 % bortfall av antal deltagare som kommer tillbaka till målet, eller tillbaka överhuvudtaget var ändå en acceptabelt svinn. Nedräkning och varsågoda och spring: ett litet gäng hade ystra ben och stack iväg som avlöningar




Jag och några till rultade fram på stigarna i ett ganska trevligt tempo. Bra med en lugn start tänkte jag. Fina tekniska stigar ackompanjerade tillsammans med sol, blå himmel och sval luft som förgyllde tillvaron.




Efter ett tag så ville jag sträcka lite på benen så ökade takten lite. Lätt nedförsbacke och försökte att springa som den där ståtliga italienska hingsten. Vackert utan att någon kunde beskåda. Det kanske inte är just att jag är bra på att få fart i nedförsbacke som är min superkraft, men det tillkommer även ett parti där jag kanske inte är så snabb utan det är mer att jag är ytterst dålig på att stanna. Vilket såklart gjorde att jag sprang fel och missade en avfart. Inte en gång. Utan tre under loppet. Hurra - fler klockade metrar än alla andra ihop!

I alla fall så blev det så att vi, vi var väl typ fyra som körde i ett ungefärligt tempo körde mer eller mindre ihop resten av loppet.

Efter sista snedspringet så fick vi vända och springa tillbaka för att ta oss an Flottsbro skidbacke. Den skulle springas två gånger. Den är ganska brant och tar faktiskt aldrig slut (obs sant). Inte många löpsteg där utan försök till att bara fortsätta stega på samt tröstlösa försök till att syresättningen skulle någorlunda nå den nivån som räcker till överlevnad. Som den smarta läsaren säkert kan ana så överlevde vi (tror att alla överlevde i alla fall). Sjukt jobbig backe i alla fall. Nedför var det bara hoppas på att benen skulle bära och inte ge vika så man skulle göra kullerbyttor ner i sjön. Ner och vända för att ta oss an backen igen. Gick inte bättre andra varvet men då kunde vi ju vägen i alla fall..

Fin utsikt på så många sätt
(Bild stulen av Wayne)


Sedan ner på andra sidan för att springa vidare på sista snutten av stigarna. Hoppet tändes om att ändå kunna leverera någon form av fysisk värdighet den sista km. Visst klarade vi det. Sista stigarna var lummiga och mysiga för att svänga ner på upploppet påhejad av alla andra löpare. Hurra!

Alla lopp som har egen öl är bäst


Älskar det familjära när man är ute på de här personliga upplevelsetävlingarna. Alla hejar på alla och vi gör det tillsammans för att vi tycker det är kul. Inte någon egentlig tävling men man vill ju prestera för sig själv och ha en känsla av att kunna leverera.




Stort tack till alla som var med och körde. Kul att träffa så många sportisar på riktigt.

Stort tack till dig Stefan (med familj) som ordnat, meckat och skapat det här trailloppet! Att brygga egen öl tillsammans med Darkwoodsbrewery är ju en leverans av högre rang!



Hela gänget



För mer inspiration kan jag bland annat rekommendera mer läsning från några som var där på:

Maramackans blogg: Maramackan

Kristians blogg: 42 km



Tack till alla som var med!

//Uberschwester





















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar