Vasaloppet 4/3 2018
Ja, hur ska man beskriva Vasaloppet. Vi kom upp kvällen innan, provåkte våra nyvallavde skidor under perfekta förhållanden i lampljusets sken. Väl i starten på vasaloppsmorgonen yrde snön omkring oss, vi såg knappt några spår på nio mil och skidåkning var allt annat än roligt och glamoröst. Min bror som jag dagen till ära släpade på hade inte tränat något pga sjukdom så han hade en riktigt tuff dag. Jag fick mest åka och glida bakom, peta honom i stjärten med stavan och mana honom framåt. Vi kom i alla fall i mål, även om det tog betydligt längre tid än beräknat och vad vi från början hade hoppats på. 9:38.55..
Vätternrundan 16/6 2018
Lite samma sak här.. jag hade tränat som ett djur, hade cyklat så ofta och länge jag kunde. Lillebror hade cyklat och provsuttit cykeln 3 gånger och totalt 11mil, jag hade väl typ 180mil. Hade fått starttid på morgonen denna gång 05:25, så sov i husbilen natten innan, delade på en pizza och cyklade iväg. Gick hur bra som helst ned till Jönköping där lillebror mer eller mindre dog. Frågade om knubbisen var mör i Jönköpingsbackarna, det var han. Jag puschade och hejade och vi klarade till sist vårat tidsmål på sub 10h, in på tiden 9:49:25
Vansbrosimningen 7/7 2018
Kanske det mest onödiga momentet i klassikern. Åka bil tre timmar för att simma en timma och sedan åka hem tre timmar igen. Men vilken timme i vattnet det blev! Lillebror var livrädd, o jag var fan rädd att han inte skulle klara det.. Johan fick träna med Marcus, vilket var tur samt låna Marcus våtdräkt, tack! I spat, hitta en egen yta så långt ifrån alla andra idioter som möjligt. Simmade ca 500m längre med tanke på det men det var det helt klart värt.. Simning och andning synkade bra så det var bara att veva, tittade på klockan när man svänger upp i ån, 40 min. Kom igen nu då wirenmark.. vevade för glatta livet i motströms och kom in på 59:35, yes under timmen! Tog lite saft och dröm om min förvåning när min bror kravlar upp på promen typ 1:01:59, som en jävla knubbsäl men snabb som en späckhuggare!
Lidingöloppet 29/9 2018
Kanske mitt bästa lopp ever! Bra förberedd, höll planen och gick för silver! Resten har ni ju precis läst om. Även här kom alltså min kära bror oförberedd. Visst en del skador och sjukdomar men också en hel del oinsikt och ovilja till att träna. Eloge till honom som ändå genomför det. Mycket vilja, pannben och talang.
Så kom den då till slut, medaljen! En fin, klassisk bit av Sverige. Men lite liten va? Trodde nog att den skulle vara maffigare..
En viss tomhet har infunnit sig sen årets sista race, Lidingöloppet. Jag har tränat på som förut men utan den där sista glöden, viljan att ta i! Behöver mål att jobba för, orsaker att ta i, inte bara vetskapen om att rörelse är nyttigt. Jag vill ju tävla, brinner för att pressa mig och man vill ju för fan vinna saker!
Hoppas vi ses där ute på någon startlinje i framtiden/ wirus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar