Nilssons återblick 2016 bäst av fem - plats fem

God fortsättning!

Är en bra inledning så här på juldagen. Hoppas att gårdagen blev precis så glimrande som ni önskat och förtjänat! Hoppas också att ni alla har lyckats att varsamt balansera det traditionsenliga överätandet med pliktskyldigt motionerande. Den av samvetet påtvingade promenaden eller löprundan efter att ha ätit bara några för många knäck, ägghalvor med räkor eller skinksmörgåsar, ja endast fantasin sätter gränser för överätande. Det är bara jul en gång per år och det gäller förstås att hålla fanan högt i sina paradgrenar, vad än de må vara.

Eftersom nyåret nalkas och det då traditionsenligt ska sammanfattas och listas på längden och bredden så kommer här en topp-fem-lista som på olika sätt ska sammanfatta ett vansinnigt innehållsrikt 2016.

När man blickar tillbaka ett år genom att bläddra igenom foton, titta på anmälningsbekräftelser till tävlingar och ögna igenom de tidigare inläggen så överväldigas man av hur mycket som egentligen ryms i 365 dagar. Mycket glädje, svett och kämpande. Också mycket av ingredienserna gemenskap, utflykt och att umgås med vänner. Träningarna inom Team Fillinge Ultra är starkast länkade till de här positiva och uppbyggande upplevelserna.

Men för min del rymmer konditionsåret samtidigt negativa uttryck - tankar på att bryta och kasta in handduken. Allra mest renodlat under en tävling, vilken som helst. Det är märkligt, men nästan alla lopp jag genomför fulländas genom att tänka så - "ge upp nu för fan". Då som först övergår aktiviteten från att bara vara rörelse och energiomvandling till att nå den ädlaste formen av rörelseaktivitet, nämligen TÄVLING. Tävling är på riktigt. Tävling är det tydligaste målet med träningen. Tävling skiljer sig från träningen genom att vara en produkt av det senaste och egot. Det högre syftet är att flytta sina gränser, att våga satsa och att lita på sitt kapital. Tävling är himmel och helvete. Tävling gör ont men kan vara alldeles saliggörande strax efter målgång. Jag tror att de negativa tankarna som tänder neonskylten "GE UPP" i mitt huvud, för min del också fortsättningsvis kommer finnas där. Tankarna ska övervinnas, liksom för att bevisa att jag är värdig. Demonerna ska besegras för att jag ska nå målet. Att demonerna ska besegras behöver förstås inte innebära att jag når målet nöjd, inte alls, men ändå, jag kom fram och jag gav inte upp! Vilket motsvarar övergången till Nilssons nyårskaramell på femte plats:

#5 Trail och Mustasch - terränglopp strax utanför Motala, 28 km, 2:31:57.

Se tidigare inlägg HÄR.

Rätt så långt men framför allt väldigt kuperat och därmed slitigt lopp. Många höjdmeter på stigar och vägar som suger kraften ur varje löpare. Väldigt roligt och snyggt arrangerat. Placerar mustascher och terränglöpning på pedestal. Det är vackert. Kommer också ihåg en uppsluppen och avslappnad bespisning hemma hos Fredrik efteråt och sånt förgyller ju lite extra.

Den trista minen kommer av att jag råkade springa fel med några ynka km från mål och tappade således flera minuter och som jag kommer ihåg det två placeringar. Dessutom trodde jag att formen var bättre och att jag skulle springa snabbare, högre, bättre och finare. En helt legal surhet alltså, men också lite löjlig.

Bergslöparna hittar ni HÄR.

Bilden av besvikelse

Plats 4 till 1 kommer inom kort. Jag har inte ätit köttbullar, prinskorv eller lax på flera timmar nu så det är bäst att avbryta skrivandet för en stund.

Keep up that good eating & running!

/Andreas