Kolmårdstrailen - Östergötlands svar på Grand Canyon

Jo, idag begav vi oss alltså till Kolmården för att kämpa i Kolmårdstrailen och de beryktade skogarna där. Några har kallat dessa områden för Östergötlands svar på Grand Canyon..och lite sanning ligger det allt i det. Det är backar, backar och åter backar..fantastiska vyer och allmänt göttigt. Vi var även här föregående året med sol och värme som ackompanjemang. Lite visste vi vad som väntade oss ute i skogen denna gång.

Tyvärr så var vädret idag omkring 8 grader och lite småspik i luften så vi tog med teamets borg: The partytält. Första gången uppackat på 9 år..men med lite tejp så funkade det ypperligt. Skönt med lite vindskydd med tanke på höstrusket.

Camp Fillinge Ultra

Vi åkte 8 personer från Team Fillinge Ultra, där en av oss var barnvakt och således hade frisedel för löpning. Vilda som sprang i juniorklass modell mini körde järnet in i mål. Härligt att se barnen ta i så det håller på att spricka bara för att det är roligt! 

Vilda spurtar skrattandes och hejdlöst i mål! (i bakgrunden kan man se påläggskalven känna efter hur coolt det är att bära cape) 

Vem klär it bäst? 

Sedan sprang grabbarna i juniorsektionens 6 km där det troligen blev någon förväxling på något sätt..men Theo kom in på andra plats i sin grupp och Simon (som jag råkade anmäla i "fel" grupp) på tredjeplats i sin grupp + personligt rekord på både distans och tid! Lovande generationsväxling i teamet. 

Jag köpte ett par sprillans nya Salming elements precis innan loppet och kanske funderade lite för få gånger innan, men körde racet med dom. Man ska ju enligt sägnen aldrig springa, testa eller avvika från välbeprövad utrustning direkt på tävling. Men det funkade fantastiskt bra. Greppade överallt och var allmänt snälla mot mig. Kändes lite som att springa med såna där stålpiggar som isklättrare har på sig när de går uppför 90 graders lutningar. Sjukt bra!

Salming elements..the terrängdojja

Fick bara en bild på 50 % av junnisarna och det med Mr Uberschwester-capeman! 

Andreas och Malin körde milen och gjorde det med den äran. Andreas knep 4:e platsen och hade inte sprungit fel eller behövt stanna för toalettbestyr på vägen. Sånt är ju bra. Utveckling!

Andreas tassar lätt på foten

Malin kom in på en finfin 11:e plats på damsidan.

Malin dammar in 

Jag och Fredrik körde 21 km..eller tja klockan stannade på 19.9...men jag kanske genade i en del kurvor. Fredrik drog som en avlöning initialt, så honom såg jag inte mycket av. Lite som på bilden...

En taggad och en lite oädder..

Fredrik attackstartar och alla andra startar klockorna

Fredrik låg ett tag på 7:e plats men på grund av att han råkade köra skenbenet i ett berg efter ca 16 km så råkade jag springa om honom...såg ett blått linne och ett par tatuerade ben som jag kände igen. Men va fan...Fredrik!? Trodde att han tillsammans med resten av gänget höll på att ta ner partytältet och fikade i väntan på mig.  

Jag hann tänka att han nog överdrivit sin löparmage lite när han tar med en hel toarulle när han skall springa race..men det var en linda som någon snäll medlöpare hade langat fram till honom så att han kunde linda om sitt sargade ben. 

Jag snabbkollade om jag behövde bära honom i mål, ockulärbesiktade genom MEWS-kontroller* men han såg ut att klara sig med den korta konversationen vi hade. Så jag försökte tassa på så gott det gick. Jag lyckades att hålla honom bakom de sista metrarna. Fredrik kämpade på med sin sargade kropp och kom i mål ca en halv minut efter mig..när han egentligen brukar komma en halvtimme före mig. Bara "lite" besviken. 

vissa av kontrollerna jag gjorde på Fredrik var lite knepiga..

Fredrik..oftast du är mycket bättre och så...MEN JAG KOM FAKTISKT FÖRST I MÅL PÅ LÅNGA STRÄCKAN I TEAMET!

JAG KOMMER IN FÖRST I MÅL AV TEAMET PÅ LÅNGA STRÄCKAN

Fredrik kommer svärandes kämpande i mål

En av de mest knäckande sakerna som jag har upplevt är faktiskt att komma in, höra hejaropen och allt skojsigt..för att strax vända precis åt andra hållet mot mål och springa bortåt ett träsk istället för att stappla i mål. Även om jag har en förkärlek till träsk, mölj och gegga så kräver den sista kilometern mer än de första ca 2 milen...den har ni gjort snyggt för pannbenet Kolmårdtstrailen! 

Enormt krävande löpning bitvis. Roligt, men krävande. Roligt med stiglöpning, backar och träsk. Fantastiska miljöer att springa omkring i. Stort tack till Salming Running för möjligheten att få plågas ett par timmar i härliga kolmårdsskogen. 8 grader och småspik är inget man drömmer om men i det här sällskapet så skiter jag i vädret. Kul att träffa Påläggskalven Oskar och superhjälten Frida Södermark också. 

Härligt gäng alltså!

//Marcus