Nu när försäsongens och höstens mörker kryper över oss likt Morrans isande så kräver det ibland lite lite extra att ge sig ut. Sommarens sköna sol och värme saknas snabbt. Nästan så man glömmer bort hösteländets blöta kyla. Vilket kanske är tur..
Tror att det var legendaren Zatopek som sa: det finns bara fördelar med att träna i skitväder ".. Typ.. Och visst ligger det något i det. Man är ju lite nöjdare efter ett grispass där man kommer hem klippt dyngsur och skitig från topp till tå jämfört med ett glasspass (som iofs kan vara trevligt också) med lättsprunget underlag. Men riktigt glad blir man nog inte före man utsätter sig för lite jävelskap och omständigheter.
Idag: måndag, tom på energi, hällregn, becksvart, motvind, sur.... Tja ni fattar va?
Lyckades ge mig ut trots klippt osugen. Lufsade på och lyckades hänga i och efter ett tag så släppte det mentala oket.. Det är gött att köra skiten ur sig i skitväder. Jag tror att det ligger lite åt mina bokstäver kanske..att offra sig lite..att våga ge sig på sånt som man kanske inte skulle orka egentligen, eller uthärda..
Om jag var nöjd efteråt..eller lite lycklig kanske..?
jo, lite...
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar