söndag 9 mars 2014

Träsktrollet

Från det att mina första steg togs utanför den markerade linjen i eljusspåret så har jag älskat träsk. Att känna träsket under och även ibland i mig, har blivit vad kakor är för kakmonstret, vad tupe´n är för Donald Trump, vad katetrar och nålar är för sjuksköterskan. Det är nödvändigt!

Idag, då solen fullkomligt strålade ner så kändes det i kroppen att det var något speciellt i luften. Den där första värmen som sprider sig i vågor från uppvärms grönska, den gör underverk för den frusna nordbon. Isen släpper omkring hjärtat och den mentala statusen går igång som en V8:a..


Kärlek



Jag tog mina träskdojjor, mina underbara Inov8 212. De har en hänförande vilja att våga sig utanför "comfort-zone". Efter lite hopp och skutt som uppvärmning så var jag snart framme vid spåret. Vek av åt vänster bort mot den lilla sjön som kommer efter ett litet tag. Det fanns lite småpölar här och var att hoppa i, men det var knappt något skvätt alls. Några hundägare flög åt sidan, någon fikakorg kanske följde med..lite oklart just där..många människor som ville njuta av sol och värme. 


Utmaning



Efter att ha knatat mig igenom ett par kilometer med lite irrande blick, så uppdagades det plötsligt..likt sjungande manliga sjöjungfrur så kom lockropen obönhörligen och kallade på mig..





..jag var inte sen att lockas med i tonerna..ner i sörjan och kör barre´!!! 


Geggamojja



Svosch, squimp, bläfs, gloffs, smäsk, blåsch, pprrfftt, gjojjs


Så låter kärleken till träsket. En ren och ärlig kärleksförklaring. 



Så här ser ett par glada skor ut! 



Jag kan med handen på hjärtat säga att du har inte sprungit förrns du har njutit av träskets närvaro! 

/Marcus 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar