3 dagar kvar till lopp

 Ajemän, hej igen sportisar!

Nu är det tre dagar kvar till lopp. Vi är på det stora, klara med de förberedelser som vi kan göra innan dagen för loppet. 

Imorgon fredag kommer banan att sättas upp för att sedan kontrolleras på söndagsmorgonen. Som tidigare nämnt är det för året en ny bansträckning vilket känns spännande. 

Samma skog, men nya partier och utmaningar. Kul med omväxling för de som varit ute tidigare år. Underlaget kommer vara slingriga stigar, breda skogsvägar samt lite obanat skogsröj. 

Följ orangea vimplar, pilar och markering. tack

Ni har ju också märkt att de där drivorna med snö tyvärr uteblivit och att det istället ser ut att bli plusgrader med hot om vätma. Klä på er efter väder och ta gärna med lite torrt till efter loppet. Ni kan ju sånt här. 

Möjlig terräng

Också möjlig terräng

Kan finnas björnar i skogen. pass på!

Preliminär tidtabell:

10:40                uppsamling och information

11:00                Start

ca 11:40 -        Målgångar

När alla är i mål kör vi prisutdelning 

Obs - om ni har fått förhinder på något sätt så får ni gärna höra av er till någon av oss då vi har flera som står på väntelistan

Vi önskar er varmt välkomna till årets terränglopp för att fira in första advent!

/TFU

Terrängloppet 2025 - FULLT

Sjukt kul så har vårat lilla lopp sålt slut på startplatser två veckor innan start! 

Kul att så många vill komma och springa, fira advent och leka lite hallaballoo i skogen! 

Informationsmail kommer skickas ut till alla deltagare ngn vecka innan start. 

Varmt välkomna ni som fått tag i en plats! 

Om det blir några avhopp pga sjukdom eller liknande så kommer vi släppa de platserna. Om ni önskar stå på listan för de platserna får ni gärna höra av er till någon av oss

Ni andra får gärna komma ut och heja, kolla på löparna och se vad ni missar.. ; ) 

hej så länge

/TFU

TFU:s Terrängtävling - bra att tänka på grejer

Hej terränglöpare! 👋

Snart är det dags för vår terrängtävling, och vi vill ge er lite praktisk information inför dagen så att allt flyter på smidigt.

🗺️ Hitta hit & parkering

Startområdet ligger inne i skogen och det finns tyvärr ingen parkering precis intill.
Ni parkerar istället på andra sidan skogen, vid Gummiverkstaden och vägen som följer avfarten på den sidan.

Det finns även möjlighet att parkera vid Bankekinds långfärdsparkering, intill riksväg 35.

Vi sätter upp tydliga skyltar och markeringar som visar vägen från parkeringen — ni svänger in på grusvägen strax efter Gummiverkstaden.

🏁 Nummerlappar & start

När ni kommer fram hämtar ni era nummerlappar och blir avprickade (ja, nästan som i skolan 😉).

Vi håller en kort genomgång ca 15–20 minuter före start, med viktig information om bana, säkerhet och upplägg.

🕚 Starten går kl. 11.00.

Andreas har koll på lapparna

👕 Omklädnad & toaletter

Det finns inte tillgång till riktiga omklädningsrum, så kom gärna ombytta.
Ta med torra och varma kläder att byta till efter loppet – vi ordnar ett enklare utrymme där man kan skyla sig lite, men inget fullvärdigt omklädningsrum.

Toaletter finns inte på plats, så om möjligt, planera gärna därefter (skogen är vår vän denna gång )

Vi hoppas på snö i år igen va? 

Underbara förutsättningar

Activitus är med och sponsrar

☕ Förtäring

Efter loppet bjuder vi på lättare förtäring, vatten, sportdryck och värmande glögg – allt ingår såklart.

Malin wuöör i grytan

Sedan är det ju ett, som namnet hintar om, ett terränglopp. Således är det bra med en lite ruffigare sko som val för dagen. Det är blandad terräng med skogsvägar, stigar och lite obanat. Beroende på väder ås kan det ju då vara lite hursomhelst med underlaget förutom de naturliga utmaningarna. 

No

Also no

Liknande dessa funkar utmärkt

Eller nåt sånt här... ah ni fattar..

Om ni undrar över något är det bara att höra av er till någon av oss i arrangörsgänget – vi hjälper gärna till!

Varmt välkomna till en härlig dag i terrängen – vi ser fram emot att springa tillsammans med er

/TFU

Amsterdam Maraton 2025 - tånaglar som skiftar i färg och faller som höstlöv

Nu när vi kommit hem och jag ser tånaglarna skifta i färg och sedermera som höstlöv om hösten falla av ska jag försöka samla ihop mina intryck efter Amsterdam Maraton..

Samma kväll som beslut över att springa snabbt var ett bra beslut

Det var nästan precis ett år sedan vi satt och graverade våra egna medaljer inför terrängloppet vi arrangerar, när någon glad själ plötsligt föreslog att det vore roligt att springa ett platt och “snabbt” maraton. Sagt och gjort – kort därefter, utan större betänkligheter var tre platser bokade till Amsterdam Maraton. 

Grävma med spade (HJÄRTEMOJI)

Tja, tiden går ju som bekant och den väntar inte på någon. Skador kom och gick, träning justerades och uteblev under ganska lång tid på grund av saker i livet som behöver prioriteras. Hund, valpar kräver ju sitt, hus och flytt.. som också kräver sitt.. tja.. det blev som det blev. Jag försökte trycka in lite träning här och där men det var svårt. Ovanpå det - ny tjänst.. så det har varit ett litet stökigt år på sätt och vis. 

Nervösa små björnar

Solnedgång från flygplan har ändå nåt

Glada efter lite förfriskningar

I alla fall så bestämde vi oss för att åka ner över helgen till Amsterdam. Boende bokat hyfsat nära stad och arena. Andreas hade sprungit en del, men fått uppladdningen störd på grund av småskador och hade farhågor om status, Fredrik tyckte inte att han hade fått till det som han velat heller och kunnat pressa sig på sina träningspass för att egentligen nå sitt mål heller (sub 3 h) och jag som knappt sprungit något under året och sista månaden innan loppet, för hand grävt upp en halv tomt med blöt lerjord och varit sjuk i två veckor vilket inneburit i stort sett 0 träning. Jag var väldigt tveksam till att ens ta med grejer ner till Amsterdam. Men efter övertalning så gjorde jag det ändå. 

Riksmuseet på kvällen när vi kom ner

Flyg från Linköping ner till Schiphol och sedan bil till boendet. Gick otroligt smidigt. På lördagen gick vi bort för att hämta nummerlapparna. Orienterade lite fel och hamnade vid arenan istället för Expo där man hämtade nummerlappar och sånt. I och för sig bra och kul att se arenan där starten skulle gå, men kanske inte perfekt att få in en mil i benen gåendes dagen innan lopp... 

Olympiastadion. Utifrån

Genom parken till Expo

Jag var fortfarande tveksam till start när vi gick och la oss för dagen. När vi efter en hyfsat sömnlös natt gubbvaknade innan tuppen gal, så kändes halsen helt ok och jag bestämde mig för att testa att köra. Packa grejer, smörja där det behöver smörjas och klä på för att knata bortåt starten. 

Fredrik bestämde sig likaså för att köra hårt för att försöka nå sitt mål med sub 3 h, Andreas var lite mer försiktig pga skador innan men tänkte i alla fall försöka och ge det en ärlig chans. 

Kön till expo. Det var ganska många sportisar

Nummerlapp att hämta i en kö, sedan låång kö för att komma in på expo del två och ny lång kö för att hämta t-shirt. Logistiskt ganska oimponerande. 

Nummerlappskuvertet

Fredrik visar var starten ska gå

Andreas missar kartan helt

En massa vältränade sportisar och jag

Expot

Banan genom centrala Amsterdam. Skapligt köttig logistik att stänga av en stor stads centrala delar 

Glada, ystra och så nervöspirriga ett par farbröder i den här åldern kan vara inför så här stort spektakel for vi iväg mot starten. Perfekt löparväder med ca 10 grader och skymtande sol. Ju närmre vi kom starten desto mer människor blev det. Såklart..

Amsterdam Maraton firade 50 år och loppet hade varit utsålt sedan länge. Det var stora startfållor där man vid anmälan hade uppskattat sin egna sluttid. Under loppet visade sig just den där självskattning vara väldigt svår för många av de som anmält sig.  

Yra och ystra på morgonkvisten
 

Tvångsselfie

tja... skrangligt känsloregister här

I alla fall så vinkade jag av de andra två som ställde sig i en snabbare klunga med en starttid ca 20 minuter före min. Slöstrechade lite, hummade och hoppade på stället upp och ner så där som jag sett snabba löpare göra på tv.  

Så inom kort blev det vår tur att hasa fram till starten och bli peppade av en speaker tillsammans med en diskjockey som tjoade och tjimmade på holländska. Väldigt energiska. Det lät väldigt peppigt även om jag inte förstod så mycket, men han verkade väldigt glad i hågen så jag blev också lite glad. 

Min startgängsfålla

Ungefär samma disco som det körs vid korvmojjen i Gnarp en fredag kan jag tänka mig

Startskottet gick för våran grupp och vi hasade oss iväg över asfalten. Amsterdam är som bekant ganska platt och under de 42 kilometrarna vi sprang hade vi totalt 99,5 höjdmetrar. Det är inte en bergsmara, men för de som är snabba så finns ju alla möjligheter i världen att kunna rysta av sprattliga ben. 

Jag var rätt nervös för att behöva bryta eller gå sönder för tidigt i loppet. På grund av min historik med skadebekymmer och sjukdom gjorde att jag var orolig på riktigt. Trist att åka så långt, betala så mycket och inte kunna fullfölja. 42 km är faktiskt ganska långt och mycket kan hända. Så jag joggade väldigt försiktigt och försökte hålla låg fart och att pulsen inte skulle sticka iväg. 

Riksmuseet

Genom Riksmuseets portaler

Km efter km rullade på och vid omkring 4-5 så sprang vi igenom Riksmuseets portaler för att fortsätta in i en av de stora parkerna. 10 km skylten kom och allt kändes faktiskt ok. Folk överallt som stod och hejade vilket var väldigt kul. 

Med en liten känsla av att var faktiskt ganska behagligt att jogga med en massa andra löpare påhejandes av främlingar så plötsligt - ser jag Andreas vid sidan gå åt motsatt håll mot vad vi sprang. Jag lyckades hojta till och vi såg varandra, vinkade lite och sörjde över de benen som inte fick fara omkring. Han hade fått bryta på grund av den skadan han var rädd för att bryta på grund av. Sjukt trist! 

Vid 15 km så började höftböjarna/ljumskarna säga till att de hade faktiskt inte skrivit på ngt avtal för sånt här i närtid. Försökte att ignorera i den mån det gick och sörplade på energidrycken som bjöds och tog lite annan energi och fortsatte. Lugnt och sakta. 

Trist att man inte fick springa i mer än 15 km/h

Fram till 20-25 var det faktiskt inte helt olikt tidigare långpass även om jag nu passerade en gräns jag inte sprungit på flera år. Men här omkring började faktiskt orken att tryta, men framförallt mentalt blev det mer och mer geggamojja. 

Inte van att bara kötta på som tidigare då jag inte haft de passen på ett tag. Man behöver ju träna på sånt också.. att bara fortsätta trots att det tar emot lite ibland. Hittills hade jag sprungit i samma takt på nästan sekunden per km. Långsamt men taktfast. 

På väg ut bredvid en av kanalerna. Folk hela vägen

Folket som stod längs hela vägen och hejade, även fast vi var ute i något slags förortsindustriområde. Väldigt kul! 

Diskodunk, plakat, faderullan och lite haderittan också. Skyltar med texten som: "tånaglar är överskattat",  "yeasterday you came faster".. osv.. Faktiskt många roliga och som skapade glädje. 

Rätt skapliga villor som låg längs med kanalen (ej i bild)

När jag passerade 30 km så var jag rätt stum i benen och var tvungen att gå ett tag..plötsligt tänkte jag - ah va faan nu tappar jag ju taget och kommer inte in på den där tiden som jag trodde jag skulle nå, innan jag samlade ihop mig och tänkte. men du, du har varit sjuk i två veckor precis innan med feber och hosta som en gruvarbetare, samtidigt som du inte sprungit nåt. 

Mitt mål var ju egentligen inte att komma in på en viss tid. Bara det att jag lyckades stå på startlinjen och kommit så där långt var en överraskning och liten seger i sig. Vet ingen som hade gjort detsamma med den uppladdningen med frånvaro av träning och sjukdom så nära inpå. 

Åter ett par kilometers joggande. Inte jättekonstigt att det inte var sprudlande ben men det gick oväntat bra att komma igång  och jogga lite efter att ha gått. Skorna som jag hade köpt till loppet var fantastiskt bra. Roliga att springa i, sånt gillar man ju. 

Sista kilometrarna - fullsmockat med folk som skrikhejade, Dj:s som körde diskoteksmusik, tutor och en massa skyltar, ballonger och rivigt värre. Det gjorde ju att man orkade lite till. Sedan så kom det en banderoll med texten: 750 meter kvar - och självklart lite vattniga ögon. 

In i Olympiastadions portal och ett halvt varv fram till målet där vinnarna hade gått i mål typ tre timmar innan. De slog nytt banrekord på 2 h och 3 minuter för herrarna och damerna 2:17. 

Jag var vääldigt långsam, men lyckades ta mig runt trots allt. När jag stod där inne på Olympiastadion så kvirrlade det allt i bröstet. Stolt och glad. Även lättad såklart.  

Ett grant löparsteg så säg!

Jag slog personligt rekord! 

(i och för sig första gången jag sprang ett maraton, men ändå  - PB!)

I mål, glad, stolt, gråtmild och trött. 

Sista metrarna och glädma

Fredrik med fart in i mål

Fokuserat löpsteg på Andreas

Bra sätt att uppleva en ny stad

Äftärräjjs AW

Bra pjäs till medalj! Väger som en järn fälg till Volvo 745 -86

Garmin visar lite på hur mycket ork jag hade kvar i mål... (samt rekommenderade 96 timmars återhämtning)

Sedan kulturade vi oss också såklart och gick på museet, som de vuxna vi är 

Van Gogh

Även om jag fortfarande har lite stela ben och några naglar som egentligen skulle behöva punkteras så är det med glädje jag skriver. 

(bilder på fötter och fd tånaglarna kan skickas efter önskemål)

Kan varmt rekommendera Amsterdam Maraton. Fint lopp på alla sätt. Det är inte lika personligt som TFU:s Terrängtävling men bra ändå. 

By the way - Glöm inte anmäla er till TFU:s Terrängtävling som vi håller för 5:e året i rad! 

Första advent kör vi och det kommer bli toppen!

Höstiga kramar till er alla

/Marcus