Första gången vi i Team Fillinge Ultra körde Ekängen Triathlon var 2013. Sedan dess har den ambitiösa tävlingen vuxit men lockar fortfarande såväl motionär och elit som individuella och lag. Liksom övriga lokala triathlon omkring Linköping, tex Sturefors och Gammalkil, så är distansen kort och hanterbar för de flesta vardagsaktiva komfortmotionärer. Alla är välkomna och är förhoppningsvis både trötta och glada när målportalen, likt en glimrande graal, uppenbarar sig på grusplanen vid Ekängsskolan. Tiderna skiljer förstås men även de sista deltagarna applåderas välkomnande in mot målet.
Det här året var det bara jag som skulle köra - övriga i TFU hade sina egna men inte speciellt trovärdiga skäl till att inte delta. Undanflykter och överdrifter från kollektivet TFU till trots, Marcus ställde trofast upp som medieansvarig, påhejare och vapendragare. Med den äran dessutom trots en dag med bitvis obarmhärtig väderlek som prövade, inte bara oss meniga utövare, utan förstås även... alla medieansvariga.
Kraftig vind hade tvingat arrangörerna att korta simningen något, ner till 250 meter från den annars 400 meter långa sträckan vid badplatsen i Ekängen. Ett klokt beslut då merparten av deltagarna troligen är simkunniga men antagligen ändå inte så vana vid sim i vad som verkade vara halvmetershöga vågor i ca 16-17-gradigt vatten. Dessa kortare triathlon ska ju liksom ha en skön familjär prägel och erbjuda möjlighet till att testa triathlon på riktigt - bra då att inte göra upplevelsen värre än nödvändigt.
Efter startsignalen försökte jag hitta nån slags rytm i kravallvågorna. Gick så där. Det var vågor överallt, även där det inte borde vara några. Crawlade en bit, fick vatten i mun/näsa, drog ett par bröstsimtag, fortsatt crawl en bit, byte igen och så vidare.
Upp till växling och byte till cykel. Äntligen! Tryckte på och kom upp i fart. Hjulen presenterade de mest underbara toner man kan tänka sig, toner som kommer från ett par nyinförskaffade kolfiberhjul. Lovely! Visst, rätt kraftig sidovind och än värre motblås, det blåste ju trots allt omkring 14 m/s i byarna, men det var ju lika för alla.
Löpningen var bitvis en återhållsamt kryddad eufori. Lyckades ligga precis under mjölksyratröskeln med endast ett par övertrasseringar av syrekontot. Hittade en bra rytm, kände mig stark och fixade att komma ifatt och förbi drygt en handfull löpare.
Att höra speakerrösten och se målområdet är alltid rörande och trots att dagens arbete inte ens blev en timme långt så kändes min målgång synnerligen väl förunnad. Ivrigt påhejad av Marcus vid minst tre positioner på banan lyckades jag komma tvåa i motionsklassen. Tiden hade räckt till nia i tävlingsklassen vilket känns helt okej.
Om ni ursäktar det lite enformiga motivet så kommer avslutningsvis en liten hälsning från medieansvarig.
 |
| Cykelspecialisten i Linköping, Kalle Ektörne, sponsrar, säljer och deltar |
 |
| Stökigt = kravallsimning |
 |
| Race-info |
 |
| Hejarop till alla som fixade simningen |
 |
| Skönt med fast underlag |
 |
| Missar som vanligt att klicka i pedalerna |
 |
| Nu klar att börja jaga ikapp |
 |
| Livat i målområdet i väntan på att tävlande börjar trilla in |
 |
| Trött |
 |
| Eftersnacket börjar |
 |
| Löjligt kul med medaljer |
Keep up that groovy triathlon feeling!
/Andreas
Riktigt kul att ha dig på startlinjen Andreas och skönt att höra att hjulen levererade, grymt bra jobbat. Nästa gång får vi se till att de andra sillmjölkarna (läs: Marcus och Fredrik) också vågar ställa upp :-)
SvaraRadera/ EIF Tri Tävlingsledning gm Andreas